Aptly kindled

i'Tis the fate of one
whose soul is easily stirred,
to claim undying love today
and 'morrow set his sights anew

That that which once
did shine the most in all creation,
be cast aside like so much trash,
in favour of what curiosity hath found

But do not call us weak
for strength is not an issue,
and do not call us fickle
for it has to bleak a ring

Nor should you call us gullible
Our faith is truly without question
Call us but susceptible to that,
intangible which seeks to strike a spark

We are not simpletons,
who frankly know not better
and neither are we fools,
whose minds are tricked and dazed

We are but wrought,
our souls carelessly crafted,
of fabric most inflammable,
and kindling apt to frequently erupt.


Jag satt faktiskt en stund och funderade på i vilken ordning jag skulle lägga upp de fem eller sex texter från semestern som ska visas upp, trots att det naturligaste vore att bara lägga upp dem i den ordning jag skrev dem. Sen kom jag på att den här texten inte bara var den första jag började på (jag blev helt färdig med den precis i detta nu), utan att den även är rent profetisk i att sätta tonen för min vistelse på kusten, men det är en saga för en annan dag (eller åtminstone ett annat inlägg). Till dess får ni hålla till godo med min första text på engelska på ett bra tag.