Jag skrev en pryl

I brist på bättre saker att ta mig till sista dagen på jobbet, plitade jag ned en rad någon stans i dagens Metro: I wrote a love song, and then I wrote another. Detta utvecklade sig sedan till en hel (nåja) sång, som genast sattes till sedvanligt simpelt gitarrkomp. Soundclick!

I wrote a love song
and then I wrote another
I wrote some stories
I wouldn't show my mother

But I have a problem
cause they all sound the same
I keep banging the same chords
over and over again

I wanted to be a rockstar
who travelled the world around
but on the popcharts
I barely made a sound

Cause I have a problem
I always sound the same
I keep banging the same chords
over and over again

Alla helvetets kval

För ca sex år sedan gjorde jag mitt första inköp från CDON, det bestod om jag minns rätt av Eagle-Eye Cherrys andra skiva och Mick Jaggers Goddess in the Doorway (Hellacopters Cream of the Crap kom nog därifrån också, men det kan ha varit senare). I går fick jag ett mail från CDON där de med anledning av att jag "nyss" registrerat mig på CDON vill bjuda på frakten på mitt första köp.

Mitt dilemma är detta: Ska jag helt hänsynslöst utnyttja att de har noll koll, och köpa några skivor, helst en enda riktigt billig så frakten blir så stor del som möjligt att totalsumman; eller ska jag låta bli, eftersom frakten är en sådan liten summa (29 kr) att de har råd att ge bort lite gratis frakt då och då, och därmed bara har lurat mig att handla när jag egentligen inte vill det, eftersom jag tror att jag får något gratis?

Eller ska jag erkänna (för er, mina kära två läsare) att detta mail skickades till en e-postadress jag registrerade för knappt två år sedan, vilket gör det hela lite mer komplicerat än att de bara har råkat skickat ett introduktionserbjudande till en sex år gammal användarprofil?

Trilemma blir det då, vad?

Smärre panik infinner sig, förf. går och handlar.

Det går lite långsamt. Men det vet ni redan, om ni har ramlat in här på bloggen. Precis under min "profil" finns nämligen numera en liten bild som informerar om att jag deltar i NaNoWriMo, och hur många ord jag har kommit upp i hittills (den länkar dessutom till min profil på NaNo-sidan). Om ni klarar av kommandoserien "kör: calc" (eller motsvarande i vad ni nu har för operativsystem) och beräkningen 50000/30, så vet ni att man måste greja ungefär 1667 ord per dag för att fylla sin NaNo-kvot. Ytterligare en simpel beräkning (den här gången utan "calc") säger oss att de där 6735 orden jag har klämt ur mig inte är i närheten av de ca 16 667 man måste ha kommit upp i när klockan slår tolv i natt.

Det går med andra ord inte bara lite långsamt, det går på tok för långsamt. Jag skulle kunna skylla på att jag har ett heltidsjobb, men en annan av deltagarna i Uppsala upplyste mig på en skrivträff om att hon både pluggar (heltid) och jobbar, och hon ligger en bra bit över dagskvoten om jag inte minns fel. Jag skulle kunna skylla på att min laptop är så gammal att det är rent inspirationsdödande att slå sig ned och skriva, men så skriver jag stundom med gott humör på en gammal mekanisk skrivmaskin. Jag skulle kunna skylla på att jag av omständigheter utanför min kontroll (bland annat det där heltidsjobbet) knappt kunde få ur mig ett enda ord mellan onsdag den 1 november (på vakan som hölls på kvällen den 30 oktober) och tisdag den 7 november.

Eller så sätter jag mig helt enkelt och skriver nu, istället för att upplysa er om grundläggande matematiska fakta och alla undanflykter jag har för de ord jag inte skrivit tidigare. Nu är det faktiskt fredag kväll, jag ska inte ut, jag behöver inte gå upp helt okristligt tidigt i morgon (även om jag måste jobba), och korridoren verkar än så länge helt tom. Dags att skriva med andra ord. Bara jag får gå och handla först.