Jag får i alla fall åka hem snart

Jaha, då var man nästan färdig med praktiken. Tio veckor på en redaktion som en vanlig medarbetare – självständig, ansvarig, produktiv. Och vad har jag producerat?

* I runda slängar tio notisartade småtexter (under 1 000 tecken).
* Två bokanmälningar (likaledes mindre än 1 000 tecken styck).
* En längre artikel som är redigerad så långt bortom min ursprungliga text att jag faktiskt blir lite mörkrädd när jag begrundar min eventuella framtida karriär.

Detta är allt vad jag har åstadkommit på tio veckor. 50 arbetsdagar. 400 timmar. Den sammanlagda skrivtiden ligger troligen under en arbetsdag. Självklart får man ta med i beräkningarna att man ska hitta material, och fundera ut vad det egentligen är man ska skriva, formulera det, och så vidare. Men det känns ändå klent. Och det är till största delen mitt eget fel, även om det finns omständigheter att ta hänsyn till.

Tidningen kommer ut sex gånger om året, och det mesta materialet skrivs av frilansare av olika slag. Så det finns i utgångsläget inte så mycket för en skrivande praktikant att göra på heltid på redaktionen, om inte de fast anställda kommer på något för praktikanten att göra.

Men en mer driven person hade förstås bett om mer saker att göra än de få uppdrag som spontant föll på mig, hade kommit med entusiastiska egna uppslag, hade svängt ihop den längre artikeln på ett par veckor och raskt föreslagit en ny idé. Men jag är inte den som ber om mer att göra, när ingen överordnad verkar klaga på min effektivitet eller produktionsmängd. Det tycks inte ligga för mig, trots att jag vet att varje enskild uppgift hade klarats av snabbare om jade hade större press på mig själv.

Istället gör jag det lilla som ombeds mig, och försöker resten av tiden se ut som jag har något att göra. Lika mycket för att lura omgivningen som för att lura mig själv.

Tankar om ett litet streck

Tankstrecket är en intressant liten gynnare. Liksom de äkta citationstecknen ( ’’ ) och apostrofen ( ’ ) finns det egentligen inte på tangentbordet på en vanlig dator. Där finns bara bindestrecket ( - ). Tankstrecket är en smula längre (det finns mycket tydliga regler för hur långa de olika strecken ska vara i förhållande till varandra, och det finns ytterligare fler streck. Rekommenderar Wikipedia), och används som svag interpunktion – till exempel kring inskjutna tankar – eller som pratminus.
   – Tankstrecket är ett viktigt tecken, och bör inte slarvas med, sade Blogg-Daniel.
(Här har jag för första gången använt mig av html-koden för indrag. Den ser ut så här:  . Jag har använt tre stycken indrag)

Liksom de äkta citationstecknen (de är sneda!) får tankstrecket ofta stå tillbaka på internet, eftersom vi nästan alltid skriver direkt i textrutor i webbläsaren, där det inte finns någon smart kod som kan känna av när du ska ha ett tankstreck istället för bindestreck. I de flesta ordbehandlare sker det som bekant automatiskt. Där omvandlas [mellanslag] [bindestreck] [mellanslag] automatiskt till [mellanslag] [tankstreck] [mellanslag]. Och likaledes räknar Word eller OpenOffice ut att de där tumtecknen vi skriver hela tiden ( " ), egentligen ska vara citationstecken ( ” ).

Det finns dock sätt att producera äkta tankstreck och citationstecken även utan ordbehandlare. Till exempel kan man nyttja unicode-koder. I Windows håller man då inne [alt] och trycker in en serie siffror – för tankstrecket är koden 2013. Eftersom det kan vara knöligt att memorera, och dessutom föga praktiskt även för bara ett fåtal tecken, rekommenderar jag här att man skaffar en dator med OSX på, så är det bara att trycka [alt]+[-], så uppstår ett [ – ], oavsett program man skriver i. Äkta snedställda citationstecken är lika lätta att hitta: [alt]+[m] producerar ett enkelt (även kallad apostrof), och det är bara att trycka dit ännu ett för att få ett dubbelt citationstecken.

(Här upptäcker jag ett problem till. Citationstecknet i slutet av andra stycket är kopierat från ett äkta citationstecken skapat av NeoOffice, medan det i det första stycket är kopierat från fulvarianten med två inmatningar av [alt]+[m]. I NeoOffice och Times New Roman ser de identiska ut, här är det senare lite tätare satt, och när jag redigerar texten i Courier är skillnaden ännu större.)

Härom veckan lade jag upp en liten skärmdump på ett förlupet bindestreck i en text från DNs ledarsida. Där rörde det sig förmodligen om att texten i pappersutgåva hade ett smalare utrymme, och ordet därför avstavats (troligen automatiskt dessutom). När sedan texten skulle ut på nätet kopierade man helt sonika pappersversionen, och klistrade in i textrutan.

I dag publicerar de Jean-Marie Gustave Le Clézios Nobelföreläsning, och ännu en gång spökar teknologin. Det som på Svenska akademiens hemsida är tankstreck, har på DNs hemsida byts ut mot detta: ý. Om det bara fanns något enstaka tankstreck i texten hade det väl inte varit så illa, men Le Clézio strör instick och halvparenteser omkring sig. Detta gör DNs upplaga av texten tämligen svårläst, och dessutom otjänlig för utskrift, eftersom även den skrivarvänliga texten (som använder ett annat typsnitt) plågas av dessa ý.

Jag rekommenderar således antingen Svenska akademiens egen hemsida, eller SvD:s nätupplaga.


Härmed inte menat att medvetet klanka ned på just DN, det råkar bara vara den tidnings hemsida (sic!) jag besöker oftast, och därför den jag har flest exempel på kass typografi från.