v. Aalids sjätte epistel

Författad under tre dagar. Hopklistrad av enskilda fragment av en känsla i ständig omvandling.

I skeendet som aldrig blev,
det önskade som aldrig fanns,
det som en gång var det lenaste,
en röst som änglars like var,
vars smekning själen sökte för sitt öra,
blev nu som naglar mot en tavla

Men hon ritar små snirklar i sitt block
med en penna som går av sig själv
Dekorerar sidan med nonsens
ämnat till inget än att finnas
Och det går inte annat än att älska.

Och när hon sätter sig bredvid
med bara mig
då kommer lukt av vår
och nåt som känns som liv

Och rösten skär ej längre –
Själen rivs av avstånd, inte röster
vill närhet till vad pris som helst.