Tankar om ett litet streck

Tankstrecket är en intressant liten gynnare. Liksom de äkta citationstecknen ( ’’ ) och apostrofen ( ’ ) finns det egentligen inte på tangentbordet på en vanlig dator. Där finns bara bindestrecket ( - ). Tankstrecket är en smula längre (det finns mycket tydliga regler för hur långa de olika strecken ska vara i förhållande till varandra, och det finns ytterligare fler streck. Rekommenderar Wikipedia), och används som svag interpunktion – till exempel kring inskjutna tankar – eller som pratminus.
   – Tankstrecket är ett viktigt tecken, och bör inte slarvas med, sade Blogg-Daniel.
(Här har jag för första gången använt mig av html-koden för indrag. Den ser ut så här:  . Jag har använt tre stycken indrag)

Liksom de äkta citationstecknen (de är sneda!) får tankstrecket ofta stå tillbaka på internet, eftersom vi nästan alltid skriver direkt i textrutor i webbläsaren, där det inte finns någon smart kod som kan känna av när du ska ha ett tankstreck istället för bindestreck. I de flesta ordbehandlare sker det som bekant automatiskt. Där omvandlas [mellanslag] [bindestreck] [mellanslag] automatiskt till [mellanslag] [tankstreck] [mellanslag]. Och likaledes räknar Word eller OpenOffice ut att de där tumtecknen vi skriver hela tiden ( " ), egentligen ska vara citationstecken ( ” ).

Det finns dock sätt att producera äkta tankstreck och citationstecken även utan ordbehandlare. Till exempel kan man nyttja unicode-koder. I Windows håller man då inne [alt] och trycker in en serie siffror – för tankstrecket är koden 2013. Eftersom det kan vara knöligt att memorera, och dessutom föga praktiskt även för bara ett fåtal tecken, rekommenderar jag här att man skaffar en dator med OSX på, så är det bara att trycka [alt]+[-], så uppstår ett [ – ], oavsett program man skriver i. Äkta snedställda citationstecken är lika lätta att hitta: [alt]+[m] producerar ett enkelt (även kallad apostrof), och det är bara att trycka dit ännu ett för att få ett dubbelt citationstecken.

(Här upptäcker jag ett problem till. Citationstecknet i slutet av andra stycket är kopierat från ett äkta citationstecken skapat av NeoOffice, medan det i det första stycket är kopierat från fulvarianten med två inmatningar av [alt]+[m]. I NeoOffice och Times New Roman ser de identiska ut, här är det senare lite tätare satt, och när jag redigerar texten i Courier är skillnaden ännu större.)

Härom veckan lade jag upp en liten skärmdump på ett förlupet bindestreck i en text från DNs ledarsida. Där rörde det sig förmodligen om att texten i pappersutgåva hade ett smalare utrymme, och ordet därför avstavats (troligen automatiskt dessutom). När sedan texten skulle ut på nätet kopierade man helt sonika pappersversionen, och klistrade in i textrutan.

I dag publicerar de Jean-Marie Gustave Le Clézios Nobelföreläsning, och ännu en gång spökar teknologin. Det som på Svenska akademiens hemsida är tankstreck, har på DNs hemsida byts ut mot detta: ý. Om det bara fanns något enstaka tankstreck i texten hade det väl inte varit så illa, men Le Clézio strör instick och halvparenteser omkring sig. Detta gör DNs upplaga av texten tämligen svårläst, och dessutom otjänlig för utskrift, eftersom även den skrivarvänliga texten (som använder ett annat typsnitt) plågas av dessa ý.

Jag rekommenderar således antingen Svenska akademiens egen hemsida, eller SvD:s nätupplaga.


Härmed inte menat att medvetet klanka ned på just DN, det råkar bara vara den tidnings hemsida (sic!) jag besöker oftast, och därför den jag har flest exempel på kass typografi från.

På väg någon stans

Det var en kontrasternas dag. På sätt och vis var det en av de första höstdagarna när termometern visade under tio grader när han skulle iväg, och fartvinden hade börjat bita ordentligt i kinder och öron när han susade fram på sin trogna gamla cykel. Men solen verkade ännu nära. Ljuset såg kallare ut, lite hårdare ut än under sensommaren i augusti, men middagstjärnan värmde alltjämt bra när hon väl tittade fram mellan trädkronorna. Träden, ja. De grönskade envist fortfarande, samtidigt som vägen nu började kantas av fallna löv i varma gyllene färger.

En kontrasternas tid, en övergångsperiod, en spännande tid – om det inte vore för att han var på väg till ännu en ams-åtgärd.

Han stannade framför de nedfällda bommarna vid en järnvägskorsning och kände höstsolen värma honom i nacken; han tog ett djupt andetag av den svalnande höstluften, det luktade en smula bränt från järnvägen. När Upptåget mot Tierp drog förbi och bort virvlade en slinga smutsigt toalettpapper upp i luften, snurrade ett par varv, och dalade sedan lealöst ned mellan spåren igen.

---

Jag är långt ifrån nöjd med den där första meningen. Den låter så förbannat klumpig, övertydlig och... pubertal... i sitt uttryck. Men tyvärr är den absolut nödvändig för att skapa en återkoppling i början av det andra, mycket korta stycket, så det är inte mycket jag kan göra åt saken egentligen.

Är ni uppmärksamma på detaljer, ser ni att dagens inlägg åtföljs av något som kallas "label". Det är nämligen så att jag har konverterat den här bloggen (och konsumentmakt, för dem som fortfarande bryr sig) till Blogger Beta, vilket bland annat gör att jag återigen kan dela upp alla inlägg i kategorier med hjälp av Blogspots label-system. Det är inte så snyggt med en extra rad med texten ”Label: Bajs” efter inlägget, och inte så statiskt som jag vill ha det, men det är bättre än inget alls, och något jag saknat ända sedan jag flyttade in här på Blogspot.

Så småningom har jag tänkt att jag ska gå igenom hela bloggen och sätta lämpliga små labels på alla poster och därefter lägga till en lista med länkar till alla labels i sidebaren, men det får ske en helt annan dag.

Nån hemsida

Ett kort inlägg bara för att meddela att det dykt upp en ny länk där till höger. Under rubriken Kamrater finner ni nu även Nån hemsida. Sidan ägs, drivs och saboteras av en kursare till mig, och tillika gammal klasskamrat och bekant till min bror sedan barndomstiden i uppsalas nybyggdaste ghetto Stenhagen. Kolla in Henrik Lidbjörks morbida framsida genast! Roande och skrämmande läsning für alle utlovas.

Gå dit!

And now for something completely different. Länken M.G.D.A. där till höger, har bytts ut mot En odyssé i osunda vanor och högst tveksam smak. Detta för att kandidat Atterborn, som är mannen bakom den gamla länken (som jag tro ska utläsas Mattias Gustav Daniel Arreborn), har återupptagit bloggandet om studentlivet i Uppsala under gammal beprövad fana. God läsning och vackert språkbruk lovas härmed alla som kollar in hans öden och äventyr.

Två uppdateringar på en dag (och inom ett fåtal minuter), vad säger du om det va, Mattias?

Bloggosfären kallar...

Via Sparris, igen:
5 albums in your ipod, Zen Micro, if you please...
Deep Purple - Made in Japan (dubbel-CD-versionen med extranumren)
Tomorrow - Tomorrow
Danko Jones - We Sweat Blood
Sahara Hotnights - Kiss and Tell
The Hellacopters - High Visibility

5 movies you've seen recently
Kinsey - underhållande, välspelat, intressant
Stranger than Paradise - skumt, långsamt, tyst, fascinerande
Speaking of Sex - komiskt, hetsigt, neurorotiskt
Eternal Sunshine of the Spotless Mind - romantiskt, vackert, oumbärligt
Fantastic Four - habilt, lagom, umbärligt

5 nice things that happened to you recently
LAN - Nu!
Jag kom ihåg vart jag skulle i Tales of Symphonia efter att inte ha spelat sedan i februari
Jag löste nian i dagens SvD på tio sekunder, "EUROPEISK".
En väldigt minnesvärd vecka (av totalt två) på västkusten
I morse sov jag rakt igenom idioten som slår på stereon skithögt klockan tio varje morgon.

5 MP3s on your playlist
Afroman - Because I got high
ZZ Top - Gimme All Your Lovin'
War ft. Eric Burdon - Spill the Wine
B.B. King - The Thrill Is Gone
Daft Punk - Something ABout Us

Så ska man ju skicka vidare, men jag känner lite för få människor som för blog; vi får väl se om jag gör nått åt det senare ikväll, nu ska det nog spelas nånting på LANet snart.

Tillbaka till framtiden

Via Sparris

You Should Learn Spanish

For you, learning a language is about career advancement and communication. Knowing Spanish will bring you tons of possiblities for jobs and travel. Bárbaro!

What Language Should You Learn?

Men vänta nu ett tag här vad. Jag har ju redan gjort det en gång. Fast å andra sidan minns jag inte så mycket, så jag kan ju lära mig det igen. Eller inte.

Slavgöra, men nån måste göra det

Jag har just ägnat en bra stund åt att föra över alla inlägg skrivna i mars från Bloggi-bloggen och hit (de skrivna i februari var redan överförda). Därefter stoppade jag in lite nya länkar där till höger. Ett otroligt trist jobb, och lika otroligt segt. Men det värsta av allt är att jag dels har några länkar kvar att lägga upp (samt inte är riktigt nöjd med sortering och ordning) och dels har alla inlägg från april, maj och juni kvar att flytta.

Men för tillfället tar jag paus, öppnar en iskall Urquell, lägger upp lite pastasallad, och bänkar mig framför The Last Waltz med The Band

Uppdrag flickvän

Den nya bloggens första riktiga inlägg får äran att handla om något så nobelt som jakten på en livspartner. Någon att dela livets uppgångar och nedgångar med. Någon att glädjas med när man får löneförhöjning, någon att trösta sig hos när man inte förstår varför man ska vara glad längre. Eller snarare om bloggen Uppdrag: Flickvän. En blogg om och av Johan, som har valt att göra sin jakt på en flickvän till en dokusåpa, eller kasnke snarare dokumentär, för folk att följa och kommentera i bästa IT-stil.

Personligen tycker jag att det är en fantastiskt fascinerande idé, och har lekt lite med en liknande tanke, men aldrig kommit längre än så, så det här följer jag med spänning. Inte så mycket för att se huruvida Johan får någon flickvän, utan mer för att se vad det egentligen blir av det hela. Vi (dvs. jag) tackar Sparris för det tipset.

---

En liten fördel med att byta blogg är förresten att jag kan göra mig av med det förnicklade internet-nicket "Limbo". Inte för att det är nått fel på det, jag heter så på ett antal forum, och tänker fortsätta med det, men min hemsida (som dyker upp bland länkarna snart, annars finns den här), den gamla bloggen och den här, är menade som väldigt personliga media, och bör då lämpligtvis verka vara skriva av en verklig person, inte av ett anonymt nick. Eller hur?

Dag ett, sort of

Så börjar vi då om. Bloggi.se var allt för opålitlig. Återkommande serverkraschar med medföljande skrämselhicka (till synes försvunnet material och dylika läskigheter) drev mig att till sut fly fältet. Lite synd är det att överge en omtyckt template (mina html-kunskaper räcker inte för att redigera de som finns här på Blogger), och lite synd är det att överge en svenskspråkig blogg-community, men bloggen ska ju finnas mest för min egen skull, och vad jag kunde se kom det inte många träffar via Bloggis startsida eller de sidor Bloggi pingar när man lägger upp en ny artikel, så jag ska nog överleva.

Just nu ser det så klart väldigt tomt ut här, men jag ska, allt eftersom, börja flytta över (eller snarare kopiera över) alla inlägg från Bloggi hit, så att allt finns samlat.

På återseende någon stans i sajberspejset.

Lite meningslöst nörderi

Fan! Jag trodde jag hade kommit på en ypperlig lösning på ett fånigt problem, men tji fick jag. Kommentarerna här på bloggi, är automatiskt formaterade i 10 punkters storlek. När jag skriver använder jag 8 punkter, för att det inte ska ta så himla mycket plats. Detta skär sig naturligtvis lite, inte för att texten och kommentarerna har olika storlek, utan för att kommentarerna är större än texten, de blir liksom mer framträdande än texten, och tar dessutom för mycket plats. Så för några dagar sedan råkade jag i ett inlägg glömma att stänga font-taggen som formaterar texten, och upptäckte att även kommentarerna då blev formaterade av min font-tagg. "Utmärkt!", tänkte jag, och fortsatte med det. Men igår upptäckte jag att den öppna font-taggen inte bara formaterade kommentarerna på inläggets egen sida, den formaterar hela förstasidan, vilket gör att alla rubriker utom den senaste (som står före font-taggen i sitt inlägg), också blir formaterade till 8 punkter. Så tills det dyker upp en möjlighet att formatera även kommentarerna separat, får jag väl återgå till att stänga font-taggen i inläggen, för rubrikerna vill jag allt ha stora och feta. [även detta problem är ur världen i och med flytten till Blogger, kommentarerna och inläggen huserar över huvud taget inte på samma sida längre, och jag har ingen makt över hur kommentartexten formateras, red.]

Brinnande rävar på operan

Prövar en ny webläsare. Har kört Opera rätt länge nu, men den allmänt dåliga kompatibiliteten med vissa avancerade funktioner på det där Internet börjar bli lite störande, och IE är helt enkelt inget alternativ för mig. Så det får bli Firefox, förutsatt att jag lyckas ordna extensions som gör den lika smidig och lättanvänd som Opera, vilket faktiskt var det främsta argumentet att behålla den när jag väl la ner hela rebell-grejen, "Hallå, det är ju bara internetanalfabeter som använder IE, asså allvarligt liksom".

Återstår dock att se om WYSIWYG-gränssnittet är lika javla trasigt här som i IE (i Opera är det alltså inte ens tillgängligt eftersom det inte funkar där).

Alltså, text, radbrott
text, blankrad

mer text.

Halleluja, det funkar! Då var det bara alla fina Opera-funktioner som ska ersättas på nått vis, och fan om det inte ska gå att få ner tab-baren till botten alltså.