Slumpböggrej

Som av en händelse hade jag Ratatas skiva Människor under molnen igång i Spotify när jag klickade mig in på den här nyheten på DN.se. Låten Han kom aldrig igen kändes plötsligt väldigt passande på något vis. Typ.

Adam tvingas trängas med musiken

I ett inte allt för gammalt nummer av Musikermagasinet läste jag en gång något som skulle föreställa en låtskrivarskola. Eller kanske snarare en låtarrangerarskola. Den gick i mer eller mindre detalj igenom hur man ska tänka när man bygger upp en låt, med arrangemang och instrumentering, och även hur man ska tänka för att melodin ska fungera bra ihop med texten (vissa vokalljud är tydligen inte så snygga att lägga långa toner på till exempel).

En av de punkter som står ut mest i minnet, är att man när all instrumentering är klar, ska se till att man har lämnat plats för sångstämman i arrangemanget (eller vad som nu är huvudstämman för tillfället). Detta slår mig varje gång jag hör Adam Tenstas My Cool på MTV.

Jag skrev en pryl

I brist på bättre saker att ta mig till sista dagen på jobbet, plitade jag ned en rad någon stans i dagens Metro: I wrote a love song, and then I wrote another. Detta utvecklade sig sedan till en hel (nåja) sång, som genast sattes till sedvanligt simpelt gitarrkomp. Soundclick!

I wrote a love song
and then I wrote another
I wrote some stories
I wouldn't show my mother

But I have a problem
cause they all sound the same
I keep banging the same chords
over and over again

I wanted to be a rockstar
who travelled the world around
but on the popcharts
I barely made a sound

Cause I have a problem
I always sound the same
I keep banging the same chords
over and over again

Vrid upp volymen

En mikrofon från Clas Ohlson, ett simpelt ljudinspelningsprogram, och lite klipp och klistra senare: Whatever happened to my rock ’n’ roll party?

Ett perfekt ögonblick

Téet i koppen är hett, så hett att jag bara kan sörpla lite grand åt gången. I lurarna ljuder Highwaystar från Made in Japan. När de sista tonerna dör ut lutar jag huvudet bakåt och känner téet långsamt rinna ner genom strupen. Allt som återstår av den gångna dagens stress och måsten då, är gåshud.

"Ja...

... tacka fa-an för det, subba!"
Den unge mannen slänger argt ifrån sig häftet efter att ha läst de sista raderna, plockar upp sin gitarr från sängen, och börjar hamra ut en monoton ackordföljd. Orden kommer av sig själva.

Street walkers and talkers
keep peddling their lies
to man in disguise
The man goes home to his wife
says honey, guess what I've done
I just sold all our lives
I just sold all our lives

The wife says honey
what you done that for
Why'd you give in to some bull shit lie
Why'd you sell all our lives
Yes why'd you sell all our lives

The man says I ain't bought no lie
I just took the word, of a man in disguise
He said there is a better life
Yes he said, there's a better life

He said, would you believe?
Believe in God and the holy ghost
and love them
the most
love them more than your life
Yes love them more than your life

The wife says honey
why you so dumb
Do you want me to be
some nun

The man says, honey
don't be starting no fight
She answers yes
you're right

I don't want no fight
I can't stay with a man
who puts God
above his wife.


Det är väl klart som fan att det går an? Prosit, sergeant!

Känslokoll

Tecken på att ni saknar all känsla för nånting alls:

• Ni får inte gåshud på underarmarna när Art Garfunkel lägger överstämman i refrängen på America
• Ni får inte gåshud på underarmarna under raden "Did I ever call you Honey, when that name wasn't meant for you?" i Keep Calling My Baby av Sahara Hotnights

På ett tak mitt i natten

Där skrev jag mitt senaste mästervärk(sic). Och bara för att fira att jag har kommit på ett sätt att spela in med betydligt färre korkade knäppljud än förut, spelade jag inte bara in den nya låten, utan även tre gamla. De tre uppdaterade låtarna är "Flickan jag vill ha", "Utan visioner" och "Nattens dunkla sken". Den nya låten, "På ett tak någon stans", och de gamla i nya mer välljudande versioner återfinns som brukligt är, på min soundclick-sida. Gå dit nu!

Följer gör dessutom, återigen som brukligt är, text till den nya låten

På ett tak någonstans, i ett inte så främmande land
Sitter en man i scarf och slitna gympaskor
Denna man, har ett alldeles eget namn
Hans namn stavas ensamhet och saknad så stor

För hans borg ja hans hem
det har övergetts
det har övergetts
...

På ett tak någonstans, i ett inte så främmande land
Sitter en ensam speleman
Hans visor, de går aldrig nånsin i dur
fast han vet, att varje resa går i retur

Varje själ han har sett
den vänder om igen
den vänder om igen
...

Hård kvinna?

Nej, riktigt så ska nog inte titeln på detta alster av förvirrad inspiration översättas. Hur som haver spelar vi i vårt coverband B.B Kings helt galet fullkomliga mollblues The Thrill Is Gone. Inspirerad av den (eller i ett försök att helt plagiera den) skrev jag i höstas (tror jag det var) en småtafflig blues om en kvinna jag inte fick (går det att skriva blues om nått annat?). Text följer, låten finns som vanligt på min soundclick-sida.


Woman, So Hard

I want to wish you, happiness
I want to pray, that you are blessed
But it's hard, woman, oh so hard

I want, to say congratulations
I want, to wish you good relations
But it's hard, woman, it's so hard

It's hard, so hard, to wish you love
when I can't have what I'm dreaming of
Cause it's you, woman, oh it's you

Låten spelades in och lades upp redan igår, men jag orkade inte blogga om den då, dessutom var jag inte riktigt nöjd med inspelningen, så idag har jag lagt lite tajtare solon och uppdaterat soundclicken. Und jetzt, hören Sie es bitte an!

Transport-frustration

Bakgrund:
Den 24 februari skickades en förstärkare för 3900:- från Trollhättan, till Uppsala, med Bussgods (fraktkostnad 300:-). Jag har fortfarande inte sett röken av den. Bussgods säger att de skickade den med ett företag som heter DFDS Transport AB. DFDS säger sig inte ha fått in förstärkaren i Uppsala, och menar att jag ska kolla med Bussgods och avsändaren.

I tisdags köpte jag en digitalkamera på postorder från en butik i Stockholm. Idag ligger den kameran på ett postkontor i Malmö - Jag bor i Uppsala!

Ilska och frustration tar sig uttryck i en klumpig gitarrmisshandel med Airwolf-stöld. Lyss till Transport-frustration

Ett plus ett är lika med två

Det blev inte en till låt, det blev två. En läskigt söt (med lite beskt blandat i vinet för uddens skull) och en som är ett tafatt försök till nattsvart svarthet. Precis som tidigare finns de på min Soundclick-sida. För de som av nån anledning är nyfikna, och för att Markus sa åt mig att göra det, lägger jag upp texterna också. Varning för prettoslisk i fullformat!

Flickan jag vill ha
Flickan jag vill ha har en gul blomma i håret
Hon springer cirklar i sanden, och i spåret
Kan jag spåra mina tankar hela vägen tillbaka
Till den tid då jag började försaka

Mitt ego, min plats, och mitt jag
För att få plats, med henne en dag

Flickan jag vill ha har min hand i handen
Och tillsammans sätter vi fotspår i sanden
I dem kan man spåra våra gemensamma tankar
Till den första dag när vi tillsammans vankar

På en strand där sanden är helt vit
Men först måste jag hitta vägen dit.


Let Me Forget It
Oh, it’s only you, just close the door
Leave the lights off, just leave your coat on the floor
Avert your eyes, don’t look at my face
For I am deserving of no such grace
I killed a man and though he deserved it
My mind won’t let me forget it
It’s punishing me for my crime
For all of time

I shot him twice, once in the face
I rid the world of him, and now though he's dead
The number of killers remains the same
One just has a different name
I killed a man and though he deserved it
My mind won’t let me forget it
It’s punishing me for my crime
For all of time

Lade nu förresten märke till, att rimflätningen ändras i andra versen på mordballaden, aabb i första mot abab i andra. Fascinerande.

Och ja, ljudkvaliteten lämnar en del att önska, framför allt vad gäller alla jävla knäppljud. Jag skyller på mitt usla "ljudkort" (integrerade ljudkretsar på moderkortet), och sätter upp ett ordenligt Soundblaster-kort på inköpslistan (tillsammans med ett nytt grafikkort, en ny skärm och en digitalkamera).

Happy listening.

Jag har en mikrofon

Just det, en sån där mikrofon (en billig pryl från Clas Ohlson) som man spelar in ljud med, och det är precis vad jag har gjort med den. Jag la upp en länk till min Soundclick-sida bland länkarna redan igår, men nu när Soudclick har verifierat att jag inte försöker lägga upp copyrightat material går det att ladda ner låtarna för lyssning, fast ni måste välja att streama ([play] lofi/hifi) om ni inte är medlemmar själva. Hur som helst finns de nu tillgängliga här.

Det kommer att dyka upp ännu en låt snart, måste bara bestämma mig för om jag orkar göra en ny inspelning, det blev nämligen lite väl falskt på sången i början, men de där två ska nog kunna underhålla er i några minuter i alla fall.

Tyvärr går det inte att direktlänka till streamen, då hamnar man bara på artistsidan. Bättre då att ni har en direktlänk till musiksidan.