23 januari 2007

Uppsala-Södertälje-Uppsala

Genom vintervita Svea land
på el och räls vi glider fram
Jag lyfter blicken spanar ut
ser träden tyngda utav iskristall

21 januari 2007

Passar mig utmärkt, i alla fall med dagens sega humör.


I wish I could be like you...
You're a sidekick!
You're short. You've got mousy brown hair and glasses. Sometimes you get to be the comic relief or provide an infodump, but mostly your role is to be helpful and supportive to your tortured best friend. You're always going to come second in everything. Sure, this may seem like a bad deal, but at least you get to bask in your friend's reflected glory; and looking on the bright side, you're unlikely to be dead by the end of the series. Every hero needs a cheerleader for their final battle.

Which generic anime character are you?

Det verkar som om blogosfären kallar

Så det är väl bäst jag svarar då, även om det nu är närmare en månad sedan Sparris tyckte att jag borde vräka ur mig något.

Fem saker jag vet kommer ske i år:
* Jag flunkar båda omtentorna
* Jag kommer därför inte kunna påbörja det som förhoppningsvis blir sista steget i min alldeles för långa utbildning
* Jag sliter ryggen och knäna av mig på praktiken på ICA Kvantum
* Jag får ingen sjukpenning för detta av något obskyrt skäl, så som att jag faktiskt inte uppburit lön.
* Jag sumpar allt vad semester heter eftersom jag inte tjänar några pengar och därmed inte kan ta semester.


Fem saker jag vill ska ske i år:
* Jag vill greja omtentorna
* Jag vill påbörja det som förhoppningsvis blir sista steget i min alldeles för långa utbildning
* Jag vill dricka mig lagom berusad på en vardag.
* Jag vill spana på tjejer jag aldrig vågar gå fram till och hänga utanför Kalmars tills alla andra har gått hem och käka hamburgare halv tre på Burger King.
* Jag vill ha ett djävla liv igen!


Vem då? Jag? Bitter? Aldrig med min kofot! (Skribenten äger ingen kofot, red. anm.)

Tyvärr stannar kedjan där, då jag inte har någon att skicka den vidare till. Dessutom är det väl dags att tänka på 2008 snart ändå.

20 januari 2007

What happens to "A Dream Deferred"?

I går var jag i Dômen och jobbade. I förväg visste jag inte mer än att jag var anställd i tre timmar, mellan ett och fyra. En fredag eftermiddag brukar det inte hända så mycket spännande alls, så jag var rätt nyfiken på att se vad det var som krävde extrapersonal på en sådan tidpunkt.

Framme vid krykan upptäckte jag att halva vapenhuset var avskärmat, och bakom skärmarna stod en hel hord människor. Det var helt enkelt smockfullt, bakom skärmarna. Inne i kyrkan hade folk börjat bänka sig som inför någon stor konsert (tänk juloratoriet). Chefen upplyste mig så om att det var examensceremoni för lärarstudenter...

...

Det rörde mig ärligt talat inte i ryggen. Huruvida det är bra eller dåligt vet jag inte. Det skulle kunna betyda att jag tog rätt beslut för två och ett halvt år sedan. Eller så betyder det bara att jag helt enkelt har slutat bry mig alls, något jag länge har misstänkt.

...

Jag såg för övrigt en före detta kursare på lärarprogrammet i den digra skaran presumptiva pråliga pedagoger. Det rörde mig inte nämnvärt heller.
 

Jag pingar till Nyligen.se |