27 mars 2009

Vikten av att anteckna

eller
En bortglömd dikt
(eller)?
Jag kom på mig själv med att le

Ursprungligen hade jag bara den raden. Den kom till mig en sen kväll i sängen, och de ack så väl avvägda rader som kom med den hade jag glömt bort när jag vaknade nästa morgon.

Någon dag senare satt jag på ett händelselöst seminarium och började skissa, trots att jag egentligen hade gett upp hoppet om att hitta de försvunna raderna:


Jag kröp ihop i sängen, och lämnade halva tom
Ville minnas känslan av att ge dig plats
tryckt upp mot väggen
av tvånget att inte tränga mig på
Och jag kom på mig själv med att le

19 mars 2009

Tystnadens lov

Jag gillar inte att dagstidningarna tror att de måste bli multimediala för att konkurrera på internet. När jag surfar in på DN.se för att läsa nyheter, är det för att jag vill läsa, inte behöva lyssna.

Jag vill själv styra exakt vad som kommer ur mina högtalare. Kanske har jag musik på, som jag skulle bli tvungen att pausa om jag vill titta på deras bristfälligt producerade och klippta intervju med någon författare. En intervju som deras säkert fullständigt kompetenta reporter hade kunnat återge i text, och som kanske rent av finns återgiven i text.

Kanske sitter jag inte ensam på mitt rum, och riskerar att störa andra personer om jag slår på något audiellt inslag.

Jag vill inte behöva slösa system- och bandbreddsresurser på att buffra en strömmad film, när allt det som sägs förmodligen kunde sammanfattas på ett par hundra ord som jag skulle hinna läsa på kortare tid än det tar för deras förmodligen Opera-fientliga flashspelare att buffra färdigt filmen. Jag har nämligen för vana att inte låta strömmade filmer starta förrän de är färdigbuffrade. Det är min erfarenhet att de flyter bättre då.

En tidning är en tidning. Ge mig text att läsa så jag kan skumma genom snabbt och se om det är intressant, istället för att binda upp mig minst två minuter per inslag, och dessutom inkräkta på min privata audiella sfär. Sluta låtsas att ni är några djävla TV-kanaler!

08 mars 2009

Dikten ryms mellan vardagen

Det är inte lätt att skriva
när man samtidigt ska leva

För att leva, kräver tid, energi, insats
för att få ut blott det som krävs
för att finnas.

Och likadant är det med dikten
Den kräver tid, energi, insats,
– och plats.

I brist på skrivdon skrev jag en gång
på en tipskupong
fast utan rim, denna nämnda gång.

Jag stal några blad och en engångspenna
klottrade mina rader mellan trycket,
på de vita ytor som fanns
på den plats som fanns.

Gjorde min insats,
investerade min energi och min tid
under en lunch, som ändå var förspilld

Och dikten rymdes i vardagen.

07 mars 2009

Till översätta är hårt

En bild som på något sätt sammanfattar nästan allt som är fel med Fukkbukk:

01 mars 2009

Ute eller inne? Vem vet, vem vet...

Jag vet inte riktigt vad det här är. Kanske är det ett socialt experiment. Kanske är det bara ett infall jag fick en dag. Kanske är det början på revolutionen (överdängare, tag er i akt!), kanske är det bara en fjärt i rymden. Hur som helst fann jag det hela oerhört roande när jag tittade till den så kallade gästboken just i dag.
 

Jag pingar till Nyligen.se |