Behöver nya Nudie-jeans – höj bidraget!

I dagens Metro (som jag alltid tar och läser på tunnelbanan), fanns en insändare från en upprörd gymnasist som tyckte att studiemedlet för gymnasister måste höjas. Hur ska han annars ha råd med nya kläder och en ny mp3-spelare. Käre Alexander R!
Du är en idiot, men i kraft av din ungdom är du förlåten. Dock känner jag mig nödgad att påpeka ett par saker.

1. Mp3-spelare, liksom den mesta konsumentelektronik, blir faktiskt bara billigare. Köper du en Ipod i dag (eftersom du verkar vara en trendkänslig kille antar jag att du köper en Ipod, och inte någon generisk digital mediespelare), får du en maskin som rymmer upp till sexton gånger mer än den första generationen. Och det för samma absoluta summa pengar, vilket genom inflationen gör att maskinen blivit ytterligare billigare.


2. Det finns kläder som kostar mindre än tusen kronor per plagg. Pröva till exempel att inte alltid köpa jeans från Levis, Diesel och Lee. Gå till H&M och andra butiker med egna billigare märken, deras byxor håller bra och ser bra ut, men kostar ungefär hälften så mycket som prestigemärkena. Och själv köpte jag härom dagen en alldeles utmärkt manchesterkavaj i synnerligen gott skick på Myrorna. Den kostade 60 kronor.


3. Det finns nöjen som inte kostar något! Upplever du att du sitter inne och ruttnar för att du inte har råd med tre par byxor, sju biobesök och helst ett par utekvällar varje månad för de pengar du erhåller i det närmaste utan motprestation, kan jag rekommendera närmaste bibliotek. Deras tjänster är gratis, och det är cykelturen dit också.


4. Inse att vi är lyckligt lottade som har råd att ge bort över tiotusen kronor i skattepengar per år till varje gymnasist i landet, för att de ska kunna hushålla något med skolmaterial och nöjen själva. Det är inte statens uppgift att se till att du och dina kamrater kan klä er i det senaste modet, se alla storfilmer på bio och köpa nya mp3-spelare tre gånger om året. Vill du unna dig mer lyx än vad det närmast villkorslösa bidraget medger, får du väl skaffa dig ett jobb.

Jag skrev även en insändare till Metro, men den var mindre spydig, och alltså inte hälften så rolig.

USA använder dokument som vapen

Såg en artikel på DNs hemsida i dag om den amerikanska militärens räd in i Syrien härom veckan.

Först det rent språkliga, som är stor humor:
De har använt ett dokument för att angripa andra länder? Vad har de gjort, vikt pappersflygplan av det och tejpat fast smällare?

Men det mest absurda är ändå citatet i DNs länkpuff. Ett citat som för övrigt inte går att tillskriva någon som helst källa, ens en anonym sådan:

"Hemligt dokument ger USA rätt att angripa länder man inte ligger i krig med."

Vem är det som ger vem rätt till vaddå?

Jo, enligt artikeln, som är en anonym TT-text, är det ett dokument utfärdat av den amerikanska regeringen, som ger den amerikanska militären rätt att anfalla länder man inte ligger i krig med.

Är det bara jag som tycker det är något som låter lite baklänges där? Inte minst tack vare tidningens/TTs sätt att lägga upp artikeln får de det ju att låta som det vore något överstatligt organ med absoluta befogenheter över alla enskilda staters rättigheter som har sagt till USA att "okej, ni får väl anfalla vem ni vill då".

Freudiansk felläsning

I dagens DN fanns en kort artikel om det typsnitt som Barack Obama har använt i sin valkampanj. Typsnittet heter Gotham, och är en grotesk med jämntjocka linjer och symmetriska former (o är helt cirkelformat).

Artikeln dök upp i ett samtal på redaktionen, och jag började googla lite efter fler källor, eftersom DN-artikeln tydligen inte var en så kallad ’’egen nyhet’’. Jag fann då denna artikel hos New York Times, med bilddtexten:

Gotham […] is distinguished by the uniformity in the width of its strokes and the absence of embellishments like serifs.
[Min kursiv och länk]

Undertecknad läste då raskt detta som emblemishments. Sånt tycker jag är hejdlöst roligt.

Mamma Mia! Hundar börja lära läsa?

Hunden sägs vara människans bästa vän, och tydligen är den en så god vän att den kan hjälpa barn med läsinlärningen. I alla fall enligt en nyhet på/i P4 Skaraborg. Två lärarstudenter i Skövde har som examensarbete undersökt effekterna av att be åttaåringar öva högläsning för sina hundar. Hundarna verkade att döma av artikeln inte bry sig nämnvärt om vad som pågick, men reaktionerna från eleverna var positiva, och Cecilia Persson, den ena av lärarstudenterna, säger att de ’’helt klart’’ kommer uppmuntra elever med hund hemma att läsa för husdjuret.

Den tanke som spontant slår mig är att det kanske inte var närvaron av just en hund som gjorde den stora skillnaden.

- En hund dömer inte och jag kan öva på att höra min egen röst och därmed öva upp säkerheten, säger lärarstudenterna Rebecka Dirfeldt och Cecilia Persson.
P4 Skaraborg

Så poängen är att någon (eller något) lyssnar utan att avbryta med rättningar och förmaningar. Borde det då inte fungera lika bra med en människa? Föräldrar vill förstås att deras barn ska lära sig läsa snabbt och korrekt, men jag hoppas och tror att jag, om jag någon gång får barn, kan ta en halvtimme av min fritid till att bara lyssna på mitt barn medan han/hon läser, utan att avbryta med förmaningar och rättningar.

NaNovember igen!

Jaha, då var det dags för NaNoWriMo igen. I skrivande stund visar mätaren där till höger att jag hunnit lite mer än en femtiondel av mitt beting. Med tanke på att det redan är dag två, och man bara har trettio dagar på sig måste jag alltså skynda på lite.

Dock kan jag trösta mig med att jag redan hunnit längre än jag gjorde förra året. Då skrev jag nämligen inget alls. Ha!