Pengar är inte allt här i världen sägs det visst. Det finns större värden att bry sig om, sägs det visst. Konst, teater, litteratur. ”Du har ju pluggat litteratur!” Mjo, förvisso, men vad hjälper Greene, Faulkner, Huxley, Benedictsson, Boye, Strindberg och den förbannade Homeros den 28 i månaden när banksaldot står på 8,33, hyran ska in dagen därpå, och ens socialsekreterare just har ringt och sagt att man inte kommer få några pengar för de två månader som gått sedan man först tog kontakt med dem eftersom man har sökt för få jobb? Vad hjälper Tegnér, Karlfeldt, Ekelöf och Fröding när man inte kan följa med sina polare ut på krogen en gång i veckan för att man inte har lust att ta emot idelig välgörenhet bara för att kunna ta en simpel pilsner? Vad hjälper Céline, Carey, Austen och Almqvist när man inte vet om man kan äta någon frukost nästa dag, eftersom man knappt har råd med mjölk till gröten, och sylten för övrigt är slut?
Pengar må inte vara allt, men allt kostar pengar, och utan pengar är det omöjligt att uppleva de där högra värdena som är så djävla fina att kunna stoltsera med i bokhyllan och på middagsbjudningar.
Så nästa gång någon säger att pengar inte är allt här i världen, be då om ett kontoutdrag, sedan slår ni in skallen på dem med en snickarhammare.
28 september 2006
27 september 2006
Art School Confidential (uppdaterat)
Har ni någonsin sett en film, och sedan önskat att ni inte hade sett den, så att ni kunde se den igen utan att redan ha sett den? Så kände jag efter att ha sett Art School Confidential, som bygger på en serie av Daniel Clowes (som skrev Ghost World).
Filmen börjar tämligen aningslöst som en berättelse om en ung man som söker sig till en konstskola i ett lite skumt område, och där förälskar sig i en modell efter att ha konstaterat att alla tjejer som faktiskt går på skolan är helknäppa.
Håhå, jaja, tänker man. Ännu en halvt självbiografisk film om Ung Man Med Ambitioner, som träffar En Flicka, Blir Kär, och Lär Sig Något Om Livet. Knappast. Eller bara till viss del. Jerome, som filmens protagonist heter, bär fortfarande på vissa illusioner om vad det innebär att vara konstnär, och en viss integritet vad gäller konstutövandet. En av hans klasskamrater introducerar honom dock för en nerdekad konstnär som själv gått på samma skola, en man som har insett att ens framgångar som konstnär till största delen beror på ens kunskaper i fellatio. Huruvida detta menas bidligt eller bokstavligt framgår inte riktigt.
På skolan går det dessutom rykten om en seriemördare som tidigare haft ihjäl ett antal elever. Snart börjar det dyka upp lik igen, och misstankarna riktas även mot Jerome, som genom ett par olyckliga omständigheter hamnar i så att säga samma spår hos polisen som den verklige mördaren.
Och det är här någon stans jag önskar att jag kunde se om filmen utan att ha sett den förut, för jag får en känsla av att det i var och ett av de minst tre huvudspåren finns mycket mer att hämta än vad man får om man försöker se hela filmen samtidigt, så att säga. En analys som bygger mer på verkligheten, krass erfarenhet, än på tidsparadoxer och splittrade medvetanden, säger mig dock att det troligen är så att Clowes serie-roman*, i likhet med till exempel David Boring av samme författare, innehåller just alla dessa spår, men i egenskap av långsammare medium och mer plats lyckas utforska dem betydligt djupare än denna egentligen föredömligt korta film gör.
Min standardrekommendation blir att ni tar och letar upp denna film på ett eller annat sätt, för oavsett hur mycket jag gillar den, måste ni ju se den själva för att kunna fälla ett eget omdöme. Själv ska jag så fort ekonomin tillåter ta och leta upp serieförlagan, och se om min teori stämmer.
*Uppdatering: Efter lite letande visar det sig att Art School Confidential är en del i en samling kortare serier (Twentieth Century Eightball), så min förhoppning om ett fullödigare narrativ i serieform verkar vara förgäves.
Filmen börjar tämligen aningslöst som en berättelse om en ung man som söker sig till en konstskola i ett lite skumt område, och där förälskar sig i en modell efter att ha konstaterat att alla tjejer som faktiskt går på skolan är helknäppa.
Håhå, jaja, tänker man. Ännu en halvt självbiografisk film om Ung Man Med Ambitioner, som träffar En Flicka, Blir Kär, och Lär Sig Något Om Livet. Knappast. Eller bara till viss del. Jerome, som filmens protagonist heter, bär fortfarande på vissa illusioner om vad det innebär att vara konstnär, och en viss integritet vad gäller konstutövandet. En av hans klasskamrater introducerar honom dock för en nerdekad konstnär som själv gått på samma skola, en man som har insett att ens framgångar som konstnär till största delen beror på ens kunskaper i fellatio. Huruvida detta menas bidligt eller bokstavligt framgår inte riktigt.
På skolan går det dessutom rykten om en seriemördare som tidigare haft ihjäl ett antal elever. Snart börjar det dyka upp lik igen, och misstankarna riktas även mot Jerome, som genom ett par olyckliga omständigheter hamnar i så att säga samma spår hos polisen som den verklige mördaren.
Och det är här någon stans jag önskar att jag kunde se om filmen utan att ha sett den förut, för jag får en känsla av att det i var och ett av de minst tre huvudspåren finns mycket mer att hämta än vad man får om man försöker se hela filmen samtidigt, så att säga. En analys som bygger mer på verkligheten, krass erfarenhet, än på tidsparadoxer och splittrade medvetanden, säger mig dock att det troligen är så att Clowes serie-roman*, i likhet med till exempel David Boring av samme författare, innehåller just alla dessa spår, men i egenskap av långsammare medium och mer plats lyckas utforska dem betydligt djupare än denna egentligen föredömligt korta film gör.
Min standardrekommendation blir att ni tar och letar upp denna film på ett eller annat sätt, för oavsett hur mycket jag gillar den, måste ni ju se den själva för att kunna fälla ett eget omdöme. Själv ska jag så fort ekonomin tillåter ta och leta upp serieförlagan, och se om min teori stämmer.
*Uppdatering: Efter lite letande visar det sig att Art School Confidential är en del i en samling kortare serier (Twentieth Century Eightball), så min förhoppning om ett fullödigare narrativ i serieform verkar vara förgäves.
22 september 2006
Finsk stämning på AF
Rummet luktar något bekant. Tvål eller hudsalva. Lent, lite svagt sött. Kanske solsmörja också. Troligen någon ingrediens som är vanlig i trögflytande hudprodukter som ska smörjas in. Genom fönstren i rummets ena långsida ser man ut över tak och fasader på ett bostadsområde jag knappt visste fanns. Betonghus i solida färger. Grått, nedsmutsat med rinnande regnvatten och avgaser. Balkonger i avvikande brunt står ut som små försök till upplivande detaljer.
All sätter sig tyst ned på behörigt avstånd från varandra. Minst en stol mellan. Utom jag, som för att hålla på denna kutym hade behövt sätta mig farligt nära ”katedern” där arbetsförmedlaren sitter. Som tur är finns det ett gap på två stolar rätt långt bak i rummet, så jag sätter mig där, på stolen längst från katedern. Ingen pratar, några bläddrar i kalendrar och kopierade papper med AF:s brevhuvud på.
Arbetsförmedlaren, mannen med de omöjligt breda axlarna, ser inte riktigt lika bredaxlad ut i dag. Det var troligen en illusion skapad av tröjan han alltid bar förut. I dag har han en bomullskavaj, troligen köpt på H&M.
De som av någon anledning tvingas prata gör det helst så tyst det bara går. Knappt högre än en viskning uppger två närmast tillbakaryggande tjejer sina namn när de ombeds, och stänger sedan munnen och blickar ut i luften igen.
All sätter sig tyst ned på behörigt avstånd från varandra. Minst en stol mellan. Utom jag, som för att hålla på denna kutym hade behövt sätta mig farligt nära ”katedern” där arbetsförmedlaren sitter. Som tur är finns det ett gap på två stolar rätt långt bak i rummet, så jag sätter mig där, på stolen längst från katedern. Ingen pratar, några bläddrar i kalendrar och kopierade papper med AF:s brevhuvud på.
Arbetsförmedlaren, mannen med de omöjligt breda axlarna, ser inte riktigt lika bredaxlad ut i dag. Det var troligen en illusion skapad av tröjan han alltid bar förut. I dag har han en bomullskavaj, troligen köpt på H&M.
De som av någon anledning tvingas prata gör det helst så tyst det bara går. Knappt högre än en viskning uppger två närmast tillbakaryggande tjejer sina namn när de ombeds, och stänger sedan munnen och blickar ut i luften igen.
15 september 2006
Serieläsare
Något som ett tag har saknats på denna vit(t)glänsande blogg är en sektion bland länkarna betitlad Serier. Länksamlingen börjar förvisso kännas lite väl fläskig som det är, inte minst för att jag envisas med att dela upp länkarna i så många kategorier, men något fåtal länkar till ska nog layouten klara utan att bli totalt ohanterlig. Övriga får helt enkelt nämnas här, och sedan falla i glömska om ingen snubblar över inlägget av misstag.
Följande serier är de jag läser just nu som jag anser vara värda att länka till även mer permanent (d.v.s. här till höger). De har visat upp en konsekvent hög kvalitetsnivå och mer eller mindre pålitlig uppdateringsfrekvens:
Megatokyo
Nördhumor, japanska skolflickor, naturtrogna cyborgs och återkommande Godzilla-attacker. Allt uppblandat med relationsdrama i ett ultramodernt Tokyo. En av onlineseriernas grand old men som håller än, även om den halsbrytande humorn har fått se sig ersatt av mer drama och lägre tempo på sistone. Dessutom en av mina första upptäckter i den enorma djungel som utgör onlineseriernas värld. Har varit igång sedan augusti 2000 utan uppehåll, bunkra upp med te och mackor och sätt på lite bra musik, för det här kan ta ett tag att plöja.
Sinfest
Blasfemi, könsroller och -stereotyper, ghetto fabulous humor och allmän religiös fanatism åt alla möjliga håll. Allt serverat i behändigt stripformat mer eller mindre dagligen. Någon övergripande handling finns egentligen inte, men väl återkommande teman, relationer och konflikter mellan karaktärerna, och vissa längre intrigspår som får löpa ett par strippar. Även denna har hållit på sedan 2000, januari närmare bestämt, men det kortare stripformatet, och avsaknaden av en övergripande intrig gör att den går betydligt snabbare att läsa.
Misfile
Ett arkiveringsfel i himmelriket leder till förväxlingar av det allra mesta. Könsöverskridande relationskomedi med en spirituell nyans, som kanske lite väl ofta får stå tillbaka för humor och drama. Har hållit på i ungefär ett och ett halvt år, och visar inga tecken på att ta slut ännu.
Zap in Space
Mentala superkrafter (misstänkt lika kraften, men det är väl ofrånkomligt i sci-fi-sammanhang), fala damer med fatala armkanoner och emotionellt bagage, en galaktisk federation med nattsvart mjöl i påsen och lättklädda kattkvinnor med stora svärd. Vad mer krävs egentligen?
Questionable Content
Indiepopkulturreferenserna kan kanske skrämma bort mindre bevandrade läsare (däribland undertecknad), men den konsekvent höga kvaliteten på så väl manus som den krassa, självironiserande, men ändå varma humorn gör att man inte kan slita sig från QC. Själv har jag nästan två års serier kvar att läsa innan jag är ikapp, och då läste jag ändå ett helt års serier i går kväll, så här finns en del att hämta.
Sedan finns det de som faktiskt bestämmer sig för att avsluta sina serier, den enda jag kan komma på så här på rak arm är Michael Poe, som skrev och ritade Exploitation Now, en lätt kaotisk serie som inte verkar veta om den vill vara en småsnuskig humorstripp om en pervers varelse som liknar en moogle och hans rumskamrat Bimbo som livnär sig mestadels på sin kropp, eller en parodisk äventyrsserie med skolflickor, tentakelmonster, onda genier och armkanoner. Vilket det än må vara lyckades den hålla ångan uppe i lite drygt två år, och mitt intresse svalnade aldrig.
Därutöver finns ett antal serier jag läser eller har läst som jag inte kan rekommendera med alldeles gott samvete av en eller annan anledning:
Sore Thumbs – kändes tills slut för enformig och verkade inte leda någon vart alls. Ämnesvalet, en spelbutik med helgalna anställda och en högerkristen chef var det dock inget fel på.
Chugworth Academy – jag har ännu inte läst tillräckligt för att våga säga något slutgiltigt, men efter en lovande inledning verkar kvaliteten ha störtdykt i de senaste stripparna. Jag avvaktar, men väntar mig inga storverk.
Striptease – en serie som verkligen fångade mig när jag började läsa den, och sträckläste allt som fanns. Den har på sistone stått mer eller mindre still på grund av för mig okända anledningar (Det har väl troligen något med tecknarens verkliga liv att göra). Det må väl vara förlåtligt, men att tappa tempot på ett så konkret sätt kan vara förödande för en strippserie som försöker slå sig fram i ett så flyktigt medium som internet.
Särskilt omnämnande
Juryns specialpris går till Everything Jake, en serie som hållit på lika länge som Megatokyo och Sinfest. Jag upptäckte den av en slump tidigt i somras, och plöjde hela alltet på några dagar. Jag gick fullständigt upp i den, och lät mig inte ens hindras av att författaren ibland överger serieformatet till förmån för flytande prosa. Den rekommenderas starkt, men verkar för tillfället vara på semester, det har endast skett ett par sporadiska uppdateringar under sommaren. EJ har dock en väldigt stark och bärande intrig, och tappar därmed inte lika mycket tempo som till exempel den mer humororienterade Striptease. Jag åser med spänning den fortsättning jag fortfarande hoppas på.
Följande serier är de jag läser just nu som jag anser vara värda att länka till även mer permanent (d.v.s. här till höger). De har visat upp en konsekvent hög kvalitetsnivå och mer eller mindre pålitlig uppdateringsfrekvens:
Megatokyo
Nördhumor, japanska skolflickor, naturtrogna cyborgs och återkommande Godzilla-attacker. Allt uppblandat med relationsdrama i ett ultramodernt Tokyo. En av onlineseriernas grand old men som håller än, även om den halsbrytande humorn har fått se sig ersatt av mer drama och lägre tempo på sistone. Dessutom en av mina första upptäckter i den enorma djungel som utgör onlineseriernas värld. Har varit igång sedan augusti 2000 utan uppehåll, bunkra upp med te och mackor och sätt på lite bra musik, för det här kan ta ett tag att plöja.
Sinfest
Blasfemi, könsroller och -stereotyper, ghetto fabulous humor och allmän religiös fanatism åt alla möjliga håll. Allt serverat i behändigt stripformat mer eller mindre dagligen. Någon övergripande handling finns egentligen inte, men väl återkommande teman, relationer och konflikter mellan karaktärerna, och vissa längre intrigspår som får löpa ett par strippar. Även denna har hållit på sedan 2000, januari närmare bestämt, men det kortare stripformatet, och avsaknaden av en övergripande intrig gör att den går betydligt snabbare att läsa.
Misfile
Ett arkiveringsfel i himmelriket leder till förväxlingar av det allra mesta. Könsöverskridande relationskomedi med en spirituell nyans, som kanske lite väl ofta får stå tillbaka för humor och drama. Har hållit på i ungefär ett och ett halvt år, och visar inga tecken på att ta slut ännu.
Zap in Space
Mentala superkrafter (misstänkt lika kraften, men det är väl ofrånkomligt i sci-fi-sammanhang), fala damer med fatala armkanoner och emotionellt bagage, en galaktisk federation med nattsvart mjöl i påsen och lättklädda kattkvinnor med stora svärd. Vad mer krävs egentligen?
Questionable Content
Indiepopkulturreferenserna kan kanske skrämma bort mindre bevandrade läsare (däribland undertecknad), men den konsekvent höga kvaliteten på så väl manus som den krassa, självironiserande, men ändå varma humorn gör att man inte kan slita sig från QC. Själv har jag nästan två års serier kvar att läsa innan jag är ikapp, och då läste jag ändå ett helt års serier i går kväll, så här finns en del att hämta.
Sedan finns det de som faktiskt bestämmer sig för att avsluta sina serier, den enda jag kan komma på så här på rak arm är Michael Poe, som skrev och ritade Exploitation Now, en lätt kaotisk serie som inte verkar veta om den vill vara en småsnuskig humorstripp om en pervers varelse som liknar en moogle och hans rumskamrat Bimbo som livnär sig mestadels på sin kropp, eller en parodisk äventyrsserie med skolflickor, tentakelmonster, onda genier och armkanoner. Vilket det än må vara lyckades den hålla ångan uppe i lite drygt två år, och mitt intresse svalnade aldrig.
Därutöver finns ett antal serier jag läser eller har läst som jag inte kan rekommendera med alldeles gott samvete av en eller annan anledning:
Sore Thumbs – kändes tills slut för enformig och verkade inte leda någon vart alls. Ämnesvalet, en spelbutik med helgalna anställda och en högerkristen chef var det dock inget fel på.
Chugworth Academy – jag har ännu inte läst tillräckligt för att våga säga något slutgiltigt, men efter en lovande inledning verkar kvaliteten ha störtdykt i de senaste stripparna. Jag avvaktar, men väntar mig inga storverk.
Striptease – en serie som verkligen fångade mig när jag började läsa den, och sträckläste allt som fanns. Den har på sistone stått mer eller mindre still på grund av för mig okända anledningar (Det har väl troligen något med tecknarens verkliga liv att göra). Det må väl vara förlåtligt, men att tappa tempot på ett så konkret sätt kan vara förödande för en strippserie som försöker slå sig fram i ett så flyktigt medium som internet.
Särskilt omnämnande
Juryns specialpris går till Everything Jake, en serie som hållit på lika länge som Megatokyo och Sinfest. Jag upptäckte den av en slump tidigt i somras, och plöjde hela alltet på några dagar. Jag gick fullständigt upp i den, och lät mig inte ens hindras av att författaren ibland överger serieformatet till förmån för flytande prosa. Den rekommenderas starkt, men verkar för tillfället vara på semester, det har endast skett ett par sporadiska uppdateringar under sommaren. EJ har dock en väldigt stark och bärande intrig, och tappar därmed inte lika mycket tempo som till exempel den mer humororienterade Striptease. Jag åser med spänning den fortsättning jag fortfarande hoppas på.
08 september 2006
Da capo al fine
Nu syns han inte längre, nu finns han inte mer. Han åkte bort, inte i en himmelsk droska, utan i en silverfärgad Opel. I kyrksalen luktade det färskt trä av kistan, som var obehandlad, och kåda från enriset som låg på den. När hans fru, numera änka, tog farväl under minnesstunden för de närmaste, sade hon ”Vi ses snart”. Jag kunde inte sjunga med de sista raderna i psalmen som sjöngs i slutet av minnesstunden. Rösten bar inte längre.
Tystnaden sjunker över levandes boning
där en gång i tiden det for genom luften
ett sant sammelsurium, där livskraftens kör
i ett ständigt crescendo gjorde sig påmind
i vareviga ord
Men gubben är gammal, och urverket dras
alltjämt obevekligt mot det ingen nämner
Man trippar på tårna och tyngs av sordin
Det som fordom var samtalets motor
nu blivit dess broms
Dock någon gång man skönjer en gnista ibland
en ljuspunkt i mörkret en ventil ut ur bubblan
Runt omkring bordet far orden som förr
även om han där i tronen inte kan delta
nej inte som då
Till synes han endast ser på, förmår inte mer
Men låt oss då inte hans sista få da'r
befläcka med tarvliger tystnad och dämpade tal
Låt den som avgår få dö som den levat
Bestjäl honom ej
på den vanliga stormvind av ord och vitsar och gester
av dem som till honom är skyldiga livet
Må de visa den gamle att de ärar hans gåva
den han själv aldrig mer må vara förunnad
Tystnaden sjunker över levandes boning
där en gång i tiden det for genom luften
ett sant sammelsurium, där livskraftens kör
i ett ständigt crescendo gjorde sig påmind
i vareviga ord
Men gubben är gammal, och urverket dras
alltjämt obevekligt mot det ingen nämner
Man trippar på tårna och tyngs av sordin
Det som fordom var samtalets motor
nu blivit dess broms
Dock någon gång man skönjer en gnista iblanden ljuspunkt i mörkret en ventil ut ur bubblan
Runt omkring bordet far orden som förr
även om han där i tronen inte kan delta
nej inte som då
Till synes han endast ser på, förmår inte mer
Men låt oss då inte hans sista få da'r
befläcka med tarvliger tystnad och dämpade tal
Låt den som avgår få dö som den levat
Bestjäl honom ej
på den vanliga stormvind av ord och vitsar och gester
av dem som till honom är skyldiga livet
Må de visa den gamle att de ärar hans gåva
den han själv aldrig mer må vara förunnad
06 september 2006
Riksdagsval 2006
I ett försök att bringa lite ordning i mitt eget beslut om vilka jag ska rösta på framför allt i riksdagsvalet, tänkte jag vara så ambitiös att jag ska gå ned på stan någon lämplig dag, och prata med representanter för alla riksdagspartierna (och åtminstone Piratpartiet) i deras valstugor, och helt enkelt fråga varför jag ska rösta på just dem.
Till att börja med tänker jag vara fullkomligt egoistisk. Jag förklarar min levnadssituation, och frågar varför en sådan som jag ska rösta på just dem. Därefter har jag ett par frågor som mer rör samhället i stort. De är som följer:
* Kärnkraften. Ska den vara kvar? Om inte, hur ska den ersättas?
* Fildelning/piratkopiering, var står ni?
* Buggning och andra integritetskränkande polisiära befogenheter. Ska sådant tillåtas i större utsträckning än i dag, och hur ska det i så fall i sin tur kontrolleras?
Det finns så klart fler frågor som kan vara av intresse, men det var de jag kom på så här på rak arm. Om ni, mina kära (två) läsare har fler frågor som ni tycker att jag ska överösa valarbetarna med, blir jag rent överlycklig om ni vill bidra. Jag ska i möjligaste mån försöka meddela resultatet av min lilla undersökning när den väl är gjord.
Till att börja med tänker jag vara fullkomligt egoistisk. Jag förklarar min levnadssituation, och frågar varför en sådan som jag ska rösta på just dem. Därefter har jag ett par frågor som mer rör samhället i stort. De är som följer:
* Kärnkraften. Ska den vara kvar? Om inte, hur ska den ersättas?
* Fildelning/piratkopiering, var står ni?
* Buggning och andra integritetskränkande polisiära befogenheter. Ska sådant tillåtas i större utsträckning än i dag, och hur ska det i så fall i sin tur kontrolleras?
Det finns så klart fler frågor som kan vara av intresse, men det var de jag kom på så här på rak arm. Om ni, mina kära (två) läsare har fler frågor som ni tycker att jag ska överösa valarbetarna med, blir jag rent överlycklig om ni vill bidra. Jag ska i möjligaste mån försöka meddela resultatet av min lilla undersökning när den väl är gjord.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
