Jag är mållös!

Detta är så oändligt coolt att jag baxnar.

Liv, jag förstår dig ännu inte

Utanför mitt fönster faller snön som frusna tårar. Från en stålgrå himmel som ingen kärlek känt.

Svept i moln och dimmor gråter den för alla som delar dess öde. För alla som inte kan gråta för sig själva.

Varning: TV innehåller våld!

Jag uppmärksammades via ett ökänt svenkst internetforum på en debattartikel som publicerades i SvD härom dagen. Till att börja med:

den brustna blick man får när man dör.

Jag kan inte bestämma mig för om detta är otroligt banalt, eller fullkomligt sublimt.

Till ämnet är jag över huvud taget förvånad att en seriös morgontidning tar in denna högstadiemässiga debattartikel på sin "stora" debattsida. Den är visserligen korrekt skriven, och språket, framför allt i ordval, gör tydligt att det är en vuxen, för att inte säga övre medelålders till pensionerad person som skrivit den; men han säger ju absolut ingenting! Och när han försöker säga något, misslyckas han bara kapitalt.

Han försöker inte ens påstå att "tv" medvetet förhärligar våld (trots att det är det hans argumentation om våld som underhållning, "kul", antyder), snarare tycks han använda exempel på våld som helt uppenbart är menade att upplevas som obehagliga för att driva en poäng i ett narrativ. Och hans beskrivning av långvarig ångest på grund av mordscenen i Andra avenyn är bara löjlig (alldeles utöver det faktum att han verkar ha missat poängen -- den ska vara obehaglig!).

Till syvende och sist ett taffligt försök att få lite uppmärksamhet i ett medieklimat som för länge sedan lämnat honom och hans andliga generationskamrater bakom sig. Jag vill på intet sätt förespråka onödig grovhet, vare sig fysisk eller psykisk i vare sig medier eller interaktion med andra människor, men man får faktiskt försöka hänga med i tidsandan lite grand. Det är okej att visa våld även som en del i underhållningsprogram, det har den allmänna opinionen (genom sin köpkraft) slagit fast för länge sedan nu. Och man får även försöka se lite mer nyanserat på de våldsskildringar man tar upp. Det finns bättre verk att exemplifiera med än en halvbeige dramaserie ingen tittar på, om man vill förfasas över frossande i våldsskildringar.

Däremot har han rätt om dubbelmoralen gällande sexskildringar. Den lämnar mycket övrigt att önska.