Serieläsare

Något som ett tag har saknats på denna vit(t)glänsande blogg är en sektion bland länkarna betitlad Serier. Länksamlingen börjar förvisso kännas lite väl fläskig som det är, inte minst för att jag envisas med att dela upp länkarna i så många kategorier, men något fåtal länkar till ska nog layouten klara utan att bli totalt ohanterlig. Övriga får helt enkelt nämnas här, och sedan falla i glömska om ingen snubblar över inlägget av misstag.

Följande serier är de jag läser just nu som jag anser vara värda att länka till även mer permanent (d.v.s. här till höger). De har visat upp en konsekvent hög kvalitetsnivå och mer eller mindre pålitlig uppdateringsfrekvens:

Megatokyo
Nördhumor, japanska skolflickor, naturtrogna cyborgs och återkommande Godzilla-attacker. Allt uppblandat med relationsdrama i ett ultramodernt Tokyo. En av onlineseriernas grand old men som håller än, även om den halsbrytande humorn har fått se sig ersatt av mer drama och lägre tempo på sistone. Dessutom en av mina första upptäckter i den enorma djungel som utgör onlineseriernas värld. Har varit igång sedan augusti 2000 utan uppehåll, bunkra upp med te och mackor och sätt på lite bra musik, för det här kan ta ett tag att plöja.

Sinfest
Blasfemi, könsroller och -stereotyper, ghetto fabulous humor och allmän religiös fanatism åt alla möjliga håll. Allt serverat i behändigt stripformat mer eller mindre dagligen. Någon övergripande handling finns egentligen inte, men väl återkommande teman, relationer och konflikter mellan karaktärerna, och vissa längre intrigspår som får löpa ett par strippar. Även denna har hållit på sedan 2000, januari närmare bestämt, men det kortare stripformatet, och avsaknaden av en övergripande intrig gör att den går betydligt snabbare att läsa.

Misfile
Ett arkiveringsfel i himmelriket leder till förväxlingar av det allra mesta. Könsöverskridande relationskomedi med en spirituell nyans, som kanske lite väl ofta får stå tillbaka för humor och drama. Har hållit på i ungefär ett och ett halvt år, och visar inga tecken på att ta slut ännu.

Zap in Space
Mentala superkrafter (misstänkt lika kraften, men det är väl ofrånkomligt i sci-fi-sammanhang), fala damer med fatala armkanoner och emotionellt bagage, en galaktisk federation med nattsvart mjöl i påsen och lättklädda kattkvinnor med stora svärd. Vad mer krävs egentligen?

Questionable Content
Indiepopkulturreferenserna kan kanske skrämma bort mindre bevandrade läsare (däribland undertecknad), men den konsekvent höga kvaliteten på så väl manus som den krassa, självironiserande, men ändå varma humorn gör att man inte kan slita sig från QC. Själv har jag nästan två års serier kvar att läsa innan jag är ikapp, och då läste jag ändå ett helt års serier i går kväll, så här finns en del att hämta.

---

Sedan finns det de som faktiskt bestämmer sig för att avsluta sina serier, den enda jag kan komma på så här på rak arm är Michael Poe, som skrev och ritade Exploitation Now, en lätt kaotisk serie som inte verkar veta om den vill vara en småsnuskig humorstripp om en pervers varelse som liknar en moogle och hans rumskamrat Bimbo som livnär sig mestadels på sin kropp, eller en parodisk äventyrsserie med skolflickor, tentakelmonster, onda genier och armkanoner. Vilket det än må vara lyckades den hålla ångan uppe i lite drygt två år, och mitt intresse svalnade aldrig.

---

Därutöver finns ett antal serier jag läser eller har läst som jag inte kan rekommendera med alldeles gott samvete av en eller annan anledning:
Sore Thumbs – kändes tills slut för enformig och verkade inte leda någon vart alls. Ämnesvalet, en spelbutik med helgalna anställda och en högerkristen chef var det dock inget fel på.
Chugworth Academy – jag har ännu inte läst tillräckligt för att våga säga något slutgiltigt, men efter en lovande inledning verkar kvaliteten ha störtdykt i de senaste stripparna. Jag avvaktar, men väntar mig inga storverk.
Striptease – en serie som verkligen fångade mig när jag började läsa den, och sträckläste allt som fanns. Den har på sistone stått mer eller mindre still på grund av för mig okända anledningar (Det har väl troligen något med tecknarens verkliga liv att göra). Det må väl vara förlåtligt, men att tappa tempot på ett så konkret sätt kan vara förödande för en strippserie som försöker slå sig fram i ett så flyktigt medium som internet.

Särskilt omnämnande
Juryns specialpris går till Everything Jake, en serie som hållit på lika länge som Megatokyo och Sinfest. Jag upptäckte den av en slump tidigt i somras, och plöjde hela alltet på några dagar. Jag gick fullständigt upp i den, och lät mig inte ens hindras av att författaren ibland överger serieformatet till förmån för flytande prosa. Den rekommenderas starkt, men verkar för tillfället vara på semester, det har endast skett ett par sporadiska uppdateringar under sommaren. EJ har dock en väldigt stark och bärande intrig, och tappar därmed inte lika mycket tempo som till exempel den mer humororienterade Striptease. Jag åser med spänning den fortsättning jag fortfarande hoppas på.