Nån braljerande(sic) glänsare på kursen började snacka om peripetier på seminariet i fredags, och min penna började gå av sig själv i marginalen på kollegieblocket.
Perifera
peripetier
paraderar
på parnassen
Det är ingen som ser dem
Det är ingen som ber dem
Men alltjämt de vandrar
Och alltjämt de klandrar
(ett)
Pöbellikt
publikum
påtänt på
petitesser
Och bara så det är klarlagt: Ja, jag skäms över denna formbundenhet dragen till sin spets. Catfish?
[Tankepaus...]
Eller nej. Jag skäms inte, dock är det nånting med det som stör mig, men jag kan inte sätta fingret på det.
12 september 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Peripatetisk undervisning!
(och var är [tard] när man som bäst behöver den?)
Man kanske kan länka bilder i kommentarerna? Det tål att undersökas. :P
Skicka en kommentar