23 oktober 2005

Glad att det är över?

Medan jag sakta och mödosamt försöker nyktra till, skulle jag väl, om jag var en genomsnittlig protagonist, ägna mig åt att gå igenom dagens, kvällens och nattens händelser. Men i stället förbrukar jag lite tid på att ofokusera på datorskärmen och se vad det dyker upp för mönster i textens struktur. När det inte roar mig längre prövar jag att faktiskt blunda, tyvärr infinner sig genast den bekanta gungande känslan som är själva anledningen till att jag inte har gått och lagt mig än.

På soffbordet bakom mig står fler olika spritflaskor än jag sett i mitt liv ungefär, och visste man inte bättre kunde man tro att här varit ett riktigt fylleslag. Som tur är vet jag ju hur många som faktiskt har bidragit till mångden flaskor, och hur festen sedan artade sig. Föga förvånande fakta som jag faktiskt var närvarande.

Så jag börjar skriva den här texten, utan någon egentlig aning om vad jag vill komma fram till. Kvällen har varit god mot mig på det stora hela. De jag hade räknat med kom, plus en hel bunt till, och tillsammans gjorde de att det faktiskt blev lite fest av trots den dåliga uppslutningen från själva korridoren. Visserligen kom ju inte just den person som hade kunant göra kvällen ännu så mycket bättre för just mig, men det gör inte så mycket. Jag förstår henne, och en del av mig känner att det även för min del faktiskt finns bättre umgängesformer än en fest där hon inte känner någon annan alls.

Jag häller upp ytterligare ett glas Cuba Cola och känner med tungspetsen på en hudflik på insidan av kinden. Jag minns inte alls när jag bet mig där, bara att jag plötsligt, någon gång under kvällen, hade ett bett där. När det här glaset cola är uppdrucket måste jag nog bälga åtminstone lite vatten, sen är det definitivt sängen som gäller.

Så ska jag låta solen gå upp över min viloplats, och hoppas att livskrafterna återvänt tills det är dags att gå upp, vi ska nämligen harva lite musik i morgon, och då gäller det att vara pigg, och förhoppningsvis någorlunda fräsch i halsen.

Simon & Garfunkels "Overs" får avsluta min kväll, lämpligt nog, "there's no laughs left cause we laughed them all, and we laughed them all in a very short time"

2 kommentarer:

M sa...

Det är förmodligen helt enkelt någon annan som har bitit dig i kinden. Tack för i går!

Daniel sa...

Ja, om det vore så väl. ;)

Konstigt nog syntes förresten din kommentar inte förrän idag (tisdag)

 

Jag pingar till Nyligen.se |