Barndomsillusioner

En dryg fjärdedel hunnen på min levnads vandring, fann jag mig vilse i en dunkel sal. Genom salen gick smala gångar mellan mängder av klädstycken på galgar, ljudupptagningar i högar och skrifter i långa rader.

Jag valde en skrift jag inte kände igen, men som bar ett känt sigill. Jag bröt sigillet med hjärtat fullt av förväntan, och mina ögon slukade hungrigt orden. Men allt eftersom min hjärna och mitt hjärta tog in vad där stod, formulerade de i samklang sin bittra kommentar

Barndomsillusioner splittrade
krossa emot marken
Fordom en lärdomens mästare
störta sig själv uti djupet

Ty så livlös och talangbefriad tedde sig den text som där stod framför mig. En text skriven av vad som en gång i tiden var mitt stora föredöme, mitt rättesnöre och min inspiration.

Men allt ska en gång förgås, om inte i helvetets eldar, så i det mognade hjärtats förändrade omdöme. Jag nöjde mig därför med att konstatera dessa fakta om min gamla mästare, lade sedan skriften ifrån mig och påbörjade med fortsatt gott mod i barm min vandring ut ur salen och in i ljuset.