Naturpoesi?

Skutan i nordost höljs i ett mystikens flor, och någonstans åt andra hållet skymtar en fjällkam som till formen påminner om en basfiols silhuett, eller om en kvinna som ligger på sidan, med en dal mellan höftens och skuldrans toppar som förför precis som detta magiska landskap.

Jag är en långväga besökare, men fjällen tar emot mig som vore jag en efterlängtad hemvändare, och solen ovan alla toppar och moln spanar ned på oss, toppar, folk, djur och ris, och ler sitt allra bredaste.