Förhindrat framåtskridande

Det är en sorglig syn
att se sin egen gräns
Att det man trott var dött
begravet, glömt och borta
står i vägen nu som då.

Det är en sorglig sits
att sitta fast i nuet
Att tvingas göra halt
förhindrad av förflutet
från att färdas framåt.

Det är en snårig stig
att slåss mot det förflutna
svept i avundsjuka
Vilka vapen ska man dra
för att sticka ned en känsla?