Utan nät i fyra dagar...

... försmäktade jag nått så in i helvete (död åt Upunet!). Därför bjuds det nu på en utförlig redogörelse för fredagens utgång, bara för att stilla min uppdateringsabstinens. Detta trots min egentliga ovilja att göra det här till en simpel "dagbok på nätet". Nog om det, nu iväg till en annan tid och en annan plats:


Sitter på golvet, mer eller mindre påklädd och försöker sammanfatta kvällens händelser/intryck/tankar/whatever. The Donnas "Goldmedal" ljuder lagom högt i hörlurarna. Trevlig skiva för övrigt. Väldigt annorlunda mot den föregående "Spend the Night", fler och bättre melodier, mindre pang på röjknullfestrock, mer eftertanke och akustiskt, men minst lika bra.

Detta var en kväll helt i Bacchus och Venus tecken. När jag först ankom till Henriks bostad började Mattias (som redan var där) av någon anledning prata om att skriva porrnoveller. Jag försökte förgäves få honom att säga något sammanhängande om huruvida det alltså skulle vara rena porrnoveller, sådana det rent av svämmar över av på Internet, vars främsta och enda syfte är att kåta upp läsaren så att han (eller hon) måste runka; om det skulle vara så att säga vanliga noveller med explicita samlagsscener där man vanligtvis bara skulle antyda vad som sedan sker; eller om det skulle vara noveller där erotiken skulle vara det bärande temat. Det enda han fick ur sig var att det skulle vara mustigt, "... så det stänker på väggarna!".

När sedan Thomas och Micke med flickvän omsider dök upp avhandlades allt från Stones till huruvida Eva är en rättvis lärare. Stämningen var hög, och ölet flödade. Jag satt dock själv ganska tyst en del rätt långa stunder, så jag har svårt att utveckla händelseförloppet. Jag vet dock att så väl Micke som jag och Mattias helt enkelt var tvungna att fingra på Henriks Van Halen-tejpade Tele. Och i anslutning till det passade jag på att återigen påpeka hur imponerad jag är av att Micke kan skriva melodier.

Efter lite om och en hel del men begav vi oss så till Östgöta nation och klubben Velocity, som hade terminspremiär, eller "termispremiär", som det stod på affischerna. Klubben var som vanligt till bredden fylld med mjäkiga popkillar med snedlugg, randig tröja, stuprörsjeans från Cheap Monday – och absolut noll stake i utstrålningen. Jag kan bara inte fatta vad poängen är med att försöka se så klen och tråkig ut som bara är möjligt. Det är för lite kuk i musiken helt enkelt.

Mitt förakt för den manliga befolkningen (och valda delar av den kvinnliga också) å sido, så fanns där i alla fall en skaplig andel synnerligen tilltalande fruntimmer/kvinns/brudar/tjejer/töser/kjoltyg/whatever. Min vana trogen gjorde jag dock inget åt det, utan att för den skull ångra något. Jag raggar helt enkelt inte på krogen, det har över huvud taget inget med skönhetskvoten på kvinnorna att göra, egentligen. Detta i kväll även trots att jag stötte på (det vill säga träffade) en gammal korridorgranne som enligt Thomas spanade "som fan" på mig och på något okänt vis hamnade i samspråk med ett två inte helt oävna tjejer från Kalmar och Boden. Dem tappade jag tyvärr bort efter en stund. De skulle gå och dansa, och när jag äntligen kom mig för med att gå efter dem (ja, det var en öppen invit) var de spårlöst försvunna (i likhet med min före detta granne). När jag sedan fann dem igen var de tyvärr i samspråk med några andra karlar. En av karlarna hade efter en stund armen om just den tjej jag var mest attraherad av.

Är det förresten någon slags regel att de m å s t e spela "House of Love" av East 17 varje fredag på ÖG?

Thomas förälskade sig som vanligt i minst fem kvinnor under kvällen, och avslöjade att han är förtjust i tajta rumpor. Jag kontrade med att jag är flexibel, och ofta gillar vad som nu sitter på den jag för tillfället är intresserad av. Tjejen från Kalmar var visserligen en smula bred (klädsamt), men det fanns också ett par tre olika, smala tjejer med rött eller rödaktigt hår som verkligen fångade åtminstone min blick.

När de till slut stängde höll jag vad jag tidigare lovat, och förklarade för Thomas varför jag inte gjorde nått när min f.d. granne spanade på mig (förutom det faktum att jag aldrig känt mig attraherad av henne). Detta innehöll även en kommentar om att jag en gång sagt till Henrik att man inte kan vara otrogen mot någon man inte är ihop med, men nu med tillägget att jag är rätt dålig på att leva som jag lär.

Därefter bar det hemåt, och nu har jag slukat min micrade pytt i panna och The Donnas har slutat spela på stereon. Dags att avsluta denna redogörelse med andra ord. Allt som allt en bra kväll. Stämningen var som sagt hög och förblev så i princip genom hela kvällen. Jag tog det hela så sorglöst jag bara kunde, och blev återigen styrkt i min övertygelse om att det är den bästa, om inte enda garantin mot att bli besviken på en utekväll.

Fredag den 3 februari 2006.

---

Om inte annat kan det tjäna som exempel på hur man skriver och formulerar sig när man kommer hem någorlunda tillnyktrad, men fortfarande grymt speedad.