Köp våra produkter, annars...

På sistone har det börjat dyka upp väldigt konstiga reklamer. Reklamer som till skillnad från vad som är brukligt inte försöker övertyga oss om sin produkts eller sitt företags förträfflighet, utan snarare tvärt om.

Det första exemplet är Vodafones reklamer som utspelar sig på ett förmodligen synnerligen fiktivt callcenter för deras kundtjänst. Samtliga anställda där verkar vara helt blåsta, och kan inte säga annat än "Ja", oavsett vad man frågar dem. I början funkade det rätt bra, de första reklamerna hade en poäng, även om de var tristare än att titta på en sten som åldras, men nu har de slagit över helt. I den senaste, som ni inte kan ha missat, sitter kundtjänstens "snygga tjej" (hon med svart hår) och pratar med någon i mobilen. Förbi går den tvålfagre killen, han som försökt stöta på henne tidigare, och hör henne säga "men jag vet inte vad jag ska säga för att få dig att fatta". Han tar då resolut ifrån henne luren, och rabblar upp de fina fördelarna med att ha Vodafone som sin mobiloperatör. Personen i andra änden skriker nått ohörbart, och "snygga killen" lämnar tillbaka luren till tjejen och säger nånting uppgivet om att "det verkar som han måste höra det från dig". När han sedan går därifrån upplyses han av en annan tjej om att den "snygga tjejen" pratade med sin pojkvän, varpå han klentroget för sig själv yttrar de berömda orden: "Sin pojkvän? Och ändå förstår han inte vår prisgaranti? Oj oj oj..."

Exempel två är postens årligen återkommande kampanj för att få oss att skicka massor av julkort. Det började tidigt i år med ett reklamutskick bestående av en förformaterad lista med rubriker för folk som ska få julkort, folk som kanske ska få julkort, folk vi aldrig får julkort från osv., där vi förväntas fylla i namn på släkt och vänner i passande kategorier. Längst upp på denna affisch sitter en liten rebus, som utläst lyder något i stil med "Skriv många julkort, så kommer kanske tomten".

Igår såg jag så en TV-reklam från posten, där en ung kvinna kommer hem med matkassar i händerna. Telefonen ringer, och hon hinner knappt få av sig halsduken för att hon måste svara. I andra änden sitter hennes mor lugnt tillbaka lutad på en soffa, och undrar om hon (dottern) har "postat mitt julkort än". Dottern försöker förklara att hon är väldigt stressad just nu, men verkar inte göra något större försök att avsluta samtalet. Modern, som vi först nu faktiskt får se ligga på sin soffa, säger så där lite överlägset ironiskt "nej nej, men tänk inte på mig", och nånting extremt halvhjärtat om att "traditioner är inget man inte får bryta bara för att de är traditioner". Sen avslutar modern samtalet med att upplysa sin stressade dotter om att hon inte vill veta när kortet kommer (underförstått att det så klart kommer).

Att humor är effektivt i reklamkampanjer förstår säkert var och en, men hur detta kan vara det minsta effektivt förstår jag verkligen inte. I det första exemplet får vi insyn i ett påhittat kundtjänstkontor, där samtliga arbetande verkar vara komplett inkompetenta, och dessutom gärna dryga och självgoda. Posten sen, försöker sälja julkort (och frimärken till dessa julkort) med reklamer som fäster vår uppmärksamhet på hur otroligt stressigt livet faktiskt kan vara i juletider, och som försöker inbilla oss att vi måste skicka många julkort (detsamma som att vara snälla barn?) för att tomten ska komma. Är det någon mer än jag som får lust att bojkotta Vodafone och Posten?