Snöstorm och livsfloder

Watch the river run on by
Watch the waters of my life
I see everything I've done
and everything I've been
Bending down in introspection,
I gaze at my own liquid reflection.
Is this what others see?
Is this the real me?

How would I know from this apparition
what I've accomplished through my mission
The waters run too deep
and all I see is a rippled surface
of what my eye can keep
of what was once an entire purpose.

To reach the bottom, to grasp the truth:
roll up your sleeve and whet a tooth.
Go dig up that dirt, say can you take it?
But one thing's for sure, I couldn't fake it.


Har ni kommit så här långt (dvs. klickat på (mer) [en funktion som inte verkar finns på Blogger, red.]) så tror ni väl antingen att dikten är längre, eller att jag har nått att säga. Båda är egentligen fel. Det här är ingen galla, så nån enkel liten livsvisdom blir det inte, och dikten är bevisligen slut, så den har ni läst färdigt redan (men läs den för all del igen, det kan ni säkert ha nån slags glädje av). Däremot kan jag berätta om en idé jag precis kom på: Jag tänkte att jag skulle börja sätta upp dikter på kylskåpet i korridoren. Typ "veckans dikt" eller nått, fast det får heta nått roligare, kanske just "Mellan raderna", vem vet. Om inte annat kan det kanske motivera mig att få lite rutin (alltså stadig rutin, inte rutin som i erfarenhet) på skrivandet, något jag verkligen saknar.

Förresten tror jag att jag är klart med hemtentan. Jag hyser allvarliga tvivel om huruvida den kommer bli godkänd i sitt nuvarande tillstånd, men jag har i alla fall gjort alla uppgifterna efter bästa förmåga, typ. Återstår bara att plottra ihop en sex sidors uppsats om hur två olika författare närmar sig Bob Dylan och hans texter, till på onsdag...