Det verkade så klart

I nattens mörker och rusets dis
verkade det så uppenbart.
Nu syns det mig mindre klart,
på vilket mystiskt vis,
du är du och jag är jag.
Och säg, mötas vi två?

En är en, två är en till
det är rätt lätt att förstå
Men hur de höra samman vill
det tarvar flera rön.

Ty som skapt ur androgynen
jag söker mig till kvinnans kön,
ja till dem som är sköna för åsynen.
Men att umgås gott och utan knep
att hitta en gemensam mark,
det sker utan sociala rep,
endast med den som väntas vara stark.



I rusets dis var ordet. Brist på rytm, ingen regelbundenhet, haltande rimflätning och allmän stakighet verkar vara det givna resultatet av att skriva efter bara nått enstaka glas vin, också hade jag ju bara sovit typ två timmar natten innan också. Men det är ju bara min självkritiska åsikt. =P