Maktutövande - eller Sekretären och bokhyllan

Min gode kursare Herr B. har skrivit en liten novell om hur han träffade en av vad jag kan förstå på alla sätt trevlig tös (läs, hans nuvarande flickvän). Den finns dock inte att läsa någonstans i textform (annat än på hans skrivbord om jag minns rätt), men däremot går den att lyssna på om talbok om ni tar er till hans lilla hemsida. Den finns visserligen där till höger bland länkarna, under Läsning, men eftersom jag vet hur lata folk som snurrar runt på internet är, får ni en direkt länk till den här också: Länk!
Väl där får ni dock ta och scrolla er ner till Sekretären och bokhyllan själva. [Tyvärr har Herr B behagat ta ner allt innehåll från sin hemsida sedan detta skrevs, så ni får nöja er med min tankar här, red.]

Varför gör jag då så här? Jo, inte är det för att jag får nå jädra royalties på Bowies besöksstatistik (kom ihåg att jag ska ha det när du tjänar pengar på skiten, Markus! ;) ), utan det är för att det var en så intressant upplevelse att få novellen uppläst av själva författaren. Alla har vi väl någon gång haft högläsning hemma med föräldrarna, och att bara sitta och insupa en berättelse är bara det en väldigt speciell upplevelse, men att dessutom få höra författaren själv läsa sin egen text blir så mycket mer. Förutom att man slipper anstränga sig för att ta sig igenom textmassorna, och helt kan koncentrera sig på att föreställa sig allt som händer, så får man också allt serverat med författarens egna speciella stil.

Jag kan ju bara tala för mig själv egentligen, men när jag skriver nånting, så har jag oftast en väldigt bestämd uppfattning om hur det ska läsas. Det vill säga vilka ord som ska betonas i alla meningar, vilket tonfall som ska användas var och vilket tempo varje specifik del av texten ska ha, och så vidare [emfas på varje ord]. Allt detta går man förmodligen miste om när en tredje part läser upp texten (därmed inte sagt att alla era föräldrar är dåliga på att läsa högt, bara att upplevelsen blir annorlunda), men Herr B. har nu gjort sig till herre över sin skapelse och dess vidareförmedling genom att sätta standarden direkt. Tänk om man nu bara kunde få Sagan om Ringen på talbok, läst av Tolkien själv.