Brev ett.
Författat då v. Flougstadt satt framför skrivdonen, bakfull, en söndag efter att hans tillika bakfulla kvinnliga kursare, som sovit på hans soffa, avlägsnat sig och sömnen inte längre ville sluta honom i sin famn.
En människa under min filt
en främmande kropp i en värld,
där allt har stått still.
Jag drar täcket tätare om mig
och skådar alltjämt
blommorna på tapeten.
Vissa språkkunskaper är önskvärda för att föstå detta lösryckta tankestycke.
16 maj 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar