Perspektivförskjutning

I dagens samhälle, där det jämt och ständigt pratas om att folk numera söker sin identitet så mycket – varenda jeppe ska ju till exempel ut och resa och "hitta sig själv" – och om att det är individualismens, och individens tidsålder, där rötterna numera saknas, och vi numera är lättrörliga och kan bryta upp utan att sakna det som förut var vårt hem: där vill jag bringa lite perspektiv, plockat ur en lyrikantologi vi använde på B-kursen.

En löskerkarl

Vem är du och var kommer du från?
– Det vill jag och kan jag ej säga.
Har intet hem, är ingen mans son,
ej hem eller son skall jag äga.
Jag är en främling fjärranväga.

Vad är din tro och din religion?
– Jag vet blott att intet jag visste,
och var jag ej av den rätta tron,
så trodde jag dock ej miste!
Gud har jag sökt, den förste och den siste.

Hur var ditt liv? – Det var en storm och nöd
och kamp i en enda veva;
det var gäckad längtan och fåfäng glöd
och små glimtar ur molnens reva.
Jag är så glad att jag fått leva.

Signerad Erik Axel Karlfeldt, utgiven i diktsamlingen Fridolins visor, 1898.