Ögonblicksprosa

"Det är ju fan att folk ska vara så prosaiska jämt", utbrast han halvt högt för sig själv när han slog sig ned vid datorn för att tanka lite porr. "Har de aldrig någonsin tänkt på de större värdena i livet? Jag menar, grannen visste ju inte ens vad dystopisk betydde. Det är väl för tusan allmänbildning?", fortsatte tankevindlingarna medan han lite lojt öppnade spelmappen på skrivbordet och drog i gång något hjärndödande utan allt för stora krav på koncentrationsförmåga.

Rätt vad det var ringde telefonen, det var hans flickvän som ville påminna honom om att möta henne vid tåget på eftermiddagen. Fyra timmar och åtskilliga döda troll och orcher senare tog han bussen in till centrum. I väntan på sin flickväns tåg köpte han en aftonblaska, ställde sig på perrongen, och bläddrade fram till den senaste skandalen i slaskkanalens nya dokusåpa. Återigen brusade pretentionerna upp: "Har de verkligen inget vettigare att skriva om? Och måste de sätta den här skiten på framsidan jämt? Jag är trött på bröstchocker och sexattacker!".

Tåget stannade med ett tjutande ljud, och i en händelse som såg ut som en tanke klev flickvännen ut ur just den vagn som stannat framför honom. Han släppte ned tidningen på bänken bredvid sig och gick för att omfamna henne, och därefter ta bussen hem och ha sex på samma sätt, i samma säng, på samma lakan som sist de sågs. Rubriken på tidningssidan som slagits upp när han släppte den löd "Tidigare okänt manus av Faulkner funnet".

---

Den här lilla texten skrevs egentligen före de båda experimenten i form och metod, men har fått ligga och mogna (ruttna?) på hårddisken ett tag av ingen särskild anledning alls.