På spaning efter mitt sommarlov

Praktikbloggen

Del 6, torsdag till fredag förmiddag

Eftersom fredag är den så kallade nationaldagen, och lagstadgad röd dag i kalendern, är, eller rättare sagt var det här min sista dag på praktiken. Min enda uppgift i dag var att skriva en artikel som jag gjorde förarbetet till i går.

Förarbetet trodde jag skulle bestå av att intervjua två alumner om deras studieval och val av arbetsort. Fel! Artikeln skulle handla om en utbildning på en av universitetets filialer, och "studenterna" vi skulle prata med hade inte gått utbildningen i fråga. De var däremot anställda inom ett projekt som syftade till att föra ut tekniken utbildningen handlar om till samhälle och näringsliv. Kunde varit intressant, men blev mest som en mangling eftersom de två "studenterna", samt en ansvarig på filialen var förberedda och fulladdade med information att ge oss. Alldeles för mycket information.

Det hela slutade med att jag antecknade för glatta livet, inte hade en chans att fråga om något alls knappt, och till slut bara gav upp, lyssnade, såg intresserad ut, och sedan skrev något som inte täckte en bråkdel av det de pratat om. Sådan är tyvärr den ickespecialiserade journalistiken. Man tvingas förenkla, förkorta och rationalisera bort, så att åtminstone det man får plats med är någorlunda greppbart för läsaren.

Hur som helst är praktiken nu slut, och trots allt jag klagat på har det inte varit så himla illa. De som arbetar på kontoret här är trevliga, min redaktör är skittrevlig, och hade jag varit här en längre period hade det nog kunnat bli riktigt kul. Det är nästan så jag ångrar att jag inte bad om mer att göra, så jag slapp sitta och rulla tummarna långa stunder medan jag väntade på mejlsvar, eller bara inte visste exakt vad jag skulle skriva.

Positivt är dock att jag i alla fall har en kontakt. Vi tog farväl med löfte om att det bara var att höra av sig om de behöver något skrivet i framtiden (då mot betalning förstås), och jag har i alla fall fått något ut av tiden tror jag. Exakt vad det skulle vara vet jag inte än, men det har nog något att göra med yrkesrollen och hur olika den kan se ut beroende på redaktionens beskaffenhet.

Och nu firas sommarlovet med att spela Roxettes Greatest Hits på pinsamt hög volym med både fönster och dörr öppna. Let's play in the pa-ark!