Ropen skalla: Fonder åt alla!

Jag tänkte för en gångs skull skriva om något lite halvt allvarligt här, nämligen dagens ledare i DN. Den handlar om politikernas tvångsmässiga inskyffling av ungdomar på universitet och högskola. Under läsningen satt jag mest bara och höll med. Som en under stundom lätt uppgiven, och numera rätt erfaren student undrar man ju ibland vad i helvete man ska med alla högskolepoängen till när CSN slutar ge en pengar (vilket i mitt fall sker om si så där två och ett halvt år). Men framåt slutet kryper det fram vad det är för privilegierad människa som författat dagens brandtal mot regeringen (det är sådant DN:s ledare oftast sysslar med).

Lösningen är självständiga och ekonomiskt självstyrande universitet och högskolor. Där finns kompetensen att utforma utbildningar, upprätthålla den intellektuella nivån och bestämma inträdeskraven. Och inte minst, sätta en korrekt prislapp på denna verksamhet. [Min fetmarkering]

Så det var hela agendan. Att rättfärdiga att få sätta en prislapp på utbildningar. Visserligen menar man i ledaren att staten ska kunna beställa, och även bekosta de platser man anser nödvändiga för samhällets väl, och

Utöver dessa statligt finansierade utbildningsplatser skulle svenska högskolor och universitet kunna ta ut avgifter av alla som var villiga att bekosta sin utbildning själva.

Jag tror vi är många som skulle vara villiga att bekosta våra utbildningar själva om vi visste att det ledde till bättre utbildningar och mindre studieskulder (jag utgår, utan någon egentlig kunskap, från att staten räknar med att ta igen åtminstone lite av kostnaden för all utbildning de finansierar genom de räntor vi betalar för studielånen, och att privat finansierade utbildningar skulle möjliggöra generösare återbetalningsregler, detta kan dock naturligtvis vara hur fel som helst). Problemet är att vi är betydligt färre som har möjlighet att göra det. Hela poängen med vår så kallat gratis utbildning är ju att precis vem som helst ska ha råd att skaffa sig en högre utbildning om han eller hon vill. Högre utbildning ska inte vara en klassfråga.

Jag är nu väl medveten om att det till viss del fortfarande är det ändå. Så väl yrken som utbildningsnivå går i arv i hög grad. Mina föräldrar är båda välutbildade akademiker, liksom deras respektive make och maka (deras föräldrar var å andra sidan den första generationen i sin respektive familj som skaffade sig en högre utbildning, innan dess var de bönder och arbetare av olika slag). Men problemet med utbildningssystemet som det ser ut idag är knappast att det är gratis att läsa på universitet och högskola (vilket egentligen är en stor lögn). Problemet är heller inte att många vill göra det, för hur kan man missunna någon att få förkovra sig inom något han eller hon är intresserad av? Problemet är vissa politikers övertygelse om att samhällets räddning ligger i en högre kvot högutbildade medborgare. Hur DN tror att man ska råda bot på det med avgiftsbelagd utbildning är långt bortom min fattningsförmåga.

Att betala de verkliga kostnaderna för kvalitativ undervisning skulle mana politiker till besinning när det gäller att trycka in så många arbetslösa ungdomar som möjligt i systemet.

Och det är väl nog så sant, men vad man låter bli att nämna är att man alltså vill förvandla högskoleplatser till en handelsvara som bjuds ut till dem som har råd att betala, och där lärosäten med hög prestige och efterfrågade platser kan trissa upp priserna. I deras kölvatten kan då andra lärosäten följa med upp en bit utan att någon grumsar, "det är ju ännu dyrare i Uppsala och Lund". Och hur tror ni staten resonerar när en lärarutbildning i Stockholm, Lund eller Uppsala kostar dubbelt så mycket som en på Mitthögskolan (numera Mittuniversitetet)?

Så har vi då återigen ett utbildningssystem där högre utbildning är en klassfråga och de redan privilegierade i samhället är dem som faktiskt har ett val, medan vi andra får slåss om de platser staten väljer att bjuda ut. Går det inte att lösa problem som består av politikernas övertro på högre utbildning som lösning för samhällsproblemen (korvstoppning av ungdomar) och attityder och vanor hos familjer (utbildning och yrken som går i arv) på bättre sätt än att teleportera oss alla hundra år tillbaka i tiden? Felet är ju trots allt folks attityder, inte att utbildningen är gratis, väl?



P.S.
Angående att utbildningen är gratis, och att det egentligen är en stor lögn, så är det ju trots allt så att man fortfarande måste äta, betala hyra och betala för kursböcker när man pluggar, och sådant kostar pengar. Tillhör man de riktigt privilegierade kan man så klart ta av sina sparpengar, men då finns de inte kvar sen, alltså har utbildningen kostat pengar. Gör man inte det finns det två alternativ, CSN eller deltidsjobb. De allra flesta varken vill eller klarar av att balansera heltidsstudier med ett jobb som betalar tillräckligt mycket för att man ska kunna leva på det, så då blir det studielån. Och de kostar villa jag lova. Nu mera ska ju tydligen varenda krona betalas tillbaka, med ränta. Så den där utbildningen som var gratis får man betala för rätt länge i fortsättningen om man inte bara läser en sketen A-kurs eller så.
D.S.