På spaning efter mitt oberoende

Praktikbloggen

Del 3, Fredag

Dagen skulle börja bra, trodde jag. Efter att i går ha slitit mitt hår över hur jag skulle lägga upp artikeln på ett bra sätt utan att falla in i akademisk jargong hade jag precis i slutet av dagen bestämt mig för ett personligare tilltal. Det skulle bara vara att börja skriva, trodde jag. Det fanns en till inblandad person jag ville prata med, och hon visade sig vara upptagen i dag, så jag kan inte få några kommentarer från henne förrän på måndag. Det är kanske inte så illa, men det innebär att själva skrivarbetet i princip står still till dess, eftersom jag helst inte sitter med en färdig artikel där jag sedan ska foga in hennes uttalanden.

Värre är i så fall att den tveksamhet jag kände inför och efter intervjun späddes på av ett mejl från den intervjuade forskaren där hon tyckte att det blivit lite fel vinkel på intervjun. Hon hade sagt, som svar på mina frågor, en del saker som hon kände inte hade stöd i undersökningen, och ville bara finnas med som källa till uttalanden om undersökningen och dess resultat, inget mer. Kommentarer och ”spekulationer” fick jag ta med den här andra kvinnan. Dessutom ”ville de ha” en artikel som presenterade innehållet för så många som möjligt.

Det känns naivt så här i efterhand, men det var inte förrän jag läste hennes mejl som jag förstod vilka dubbla stolar den här redaktionen tvingas sitta på. Som skribent fick jag alltså i uppdrag av min redaktör att intervjua rapportförfattaren och skriva en artikel om rapporten och intervjun, typ, lite grand så där löst hållet. Och som del av tidningen hade jag tydligen fått i uppdrag av de ansvariga bakom rapporten att presentera den för tidningens läsare.

Nu är det en personaltidning, ingen nyhetstidning jag sitter på, granskningsuppdraget som annars är en del av varje journalists yrkesroll får nog kliva åt sidan, men det är en inte helt lätt situation i alla fall. Jag saknar tydliga direktiv för vad artikeln ska handla om, och jag saknar tydliga ramar för vem som är beroende av vem för vad, och framför allt inför vem jag är ansvarig för innehållet i artikeln jag skriver. Är det min redaktör, eller är det forskarna bakom undersökningen jag förväntas presentera för läsarna?

Jag är inte ute efter att sätta dit någon för något (jag tror över huvud taget inte att det finns något att sätta dit någon för), men samtidigt känns det ganska olustigt att mitt första riktiga skrivjobb går ut på något som så uppenbart strider mot allt vi fått lära oss om vikten av en oberoende press.

Men Allt är inte ve och tandagnisslan. Snart får vi tårta för att en medarbetare ska firas, och eftersom det är fredag får jag gå lite när jag vill på eftermiddagen. Med tanke på att jag inte kan skriva något mer förrän på måndag har jag en känsla av att det blir tidigt.