Hej, Bullen!

[Som vanligt är det inte killen i filmen som har skrivit brevet]

Jag har ett problem. När jag var och handlade mjölk i morse köpte jag även Super Play #127, eftersom jag kände att det var på tiden att läsa om lite spel igen. Sist i tidningen hade de ett test där man skulle svara på frågor i TV-spelskunskap med hjälp av graderade ledtrådar. Kunde man svaret med hjälp av enbart den svåraste ledtråden fick fem poäng, och sedan ned till en enda poäng. Efter att lite snabbt ha läst igenom testet, insåg jag till min fasa att jag förmodligen slutade på nivån 0-5 poäng: ”Sitter du och bara skummar igenom en tidning du betalat 54:50 för? Nå, nu är det du som får bära dumstruten. Skamvrån! Bums!”

När jag insåg detta kom det som en klump i halsen, det stockade sig i bröstet, och jag kände att jag bara ville lägga mig på golvet och hulka tills någon kom och höll om mig, sa att det inte gjorde något, och erbjöd sig att spela lite Life Force med mig, med fusket.

Men det hände så klart inte, och jag kunde ju inte bara bryta ihop där ute i köket, jag var ju inte ensam. Så jag svalde hårt, bet ihop käkarna tills det gjorde ont i tänderna, och hoppades att ingen såg tårarna som var så nära så nära att bara forsa ned för mina kinder.

Kära Bullen, hjälp mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag skäms så himla mycket. Jag känner mig värdelös och slut som gamer. Vad ska jag göra?

Forsättning följer...