Jag vill skriva, men kan inte. Det vill inte. Det verkar inte finnas något att skriva, trots att jag så gäna vill. Jag vill verkligen, "eller värkligen". Det vore så himla förlösande. Som att kräkas, fast positivt.
Alltså en ejakulation, även om jag helst inte använder det ordet. Av någon anledning känns jämmerlig uppstötning av föda som en lämpligare liknelse än euforisk utstötning av livsvätska. Det är något jag vill bli av med!
12 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror att det är en vanesak. Man får till att börja med sätta sig och vara glad om det kommer _något_ över huvud taget. Det blir förhoppningsvis lättare ju mer man skriver. Jag inbillar mig att det åtminstone funkar lite på det viset för mig. Jag har fått lära mig att "bara sätta igång".
Jo, det blir lätt lite av en ketchup effekt (just det uttrycket är förresten föremål för något jag tänker skriva cirka tre rader om snart). Lyckas man pressa ur sig något alls, går det förmodligen lättare nästa gång. I alla fall under en begränsad period, sedan avtar effekten och man börjar liksom om från noll igen.
Det gäller att inte tappa farten, så att säga.
Nej, det förefaller riktigt. Jag har varit rätt "duktig" under sensommaren och hösten. Nu blir jag nästan dagligen sugen (!) som fan på att skriva. Jag har verkat av en hel del ämnen nu som jag hade sparat på ganska länge.
Skicka en kommentar