Mans-TV

Kamrat Bowie [som har tagit bort allt innehåll från sin hemsida, red.] gjorde mig uppmärksam på en lite konstigt framlagd åsikt om TV nyss. Grön ungdoms språkrör Alexander Chamberland tycker tydligen, apropå TV-fria veckan, att killar mår bra av TV, och tjejer mår dåligt, något mittemellan verkar inte finnas. Jag citerar:

"Som många andra frågor kan tv-tittandet analyseras utifrån feministiska glasögonen och slutsatsen är enkel: Ökat tv-tittande förstärker patriarkatet. Studier visar att tjejer som tittar mycket på tv får sämre självförtroende, medan killar som gör detsamma får bättre självförtroende.

Genom teven matas vi med stereotypa bilder av killar som aktiva och tjejer som passiva skönhetsobjekt. 75 procent av de intervjuade i SVT:s Aktuellt är män, vilket bidrar till bilden av män som experter. Dessutom är ju tv-reklamen ökänd för att anspela på förlegade könsroller. Kanske ger den tv-fria veckan oss även tillfälle att fundera över var bilden av vad det innebär att vara man eller kvinna kommer ifrån?"

Visserligen räddar han sig lite med den sista raden, "...tillfälle att fundera över...", det håller jag i princip med om (förutom att jag nog kommer fortsätta glo på TV, ikväll är det ju Lost på fyran), men att någon faktiskt helt ärligt skulle få bättre självförtroende av att sitta och bli matad med de negativa bilder TV visar upp (det finns positiva, eller ofarliga bilder anser jag), ser jag som högst tvivelaktigt. Jag själv upplever ju snarare en enorm press på mig att jag måste leva upp till de där idealen, som jag vet är ouppnåeliga. Hur ska det vara nyttigt för mitt självförtroende? Om jag matades med en bild som sade att jag, som rätt genomsnittlig kille med allt vad det innebär av samma osäkerheter som resten av mänskligheten lider av, är helt perfekt och ska belönas för det i varje tänkbar situation, så kunde jag förstå Chamberlands resonemang, men inte nu. Det går inte ihop i min värld.

Jag har naturligtvis (eller kanske mest för att Markus B verkade så inspirerande på mig) skickat ett litet mejl till Chamberland och sagt något åt det hållet, tyvärr inte lika utförligt och väldisponerat som här, och får jag ett svar kommer jag posta dialogen här.

Fortsättning följer förhoppningsvis.

[Jag fick ett svar, men har ännu inte iddats lägga in det, och har dessutom inte skrivit tillbaka till Chamberland, trots att jag tyckte att hans svar dels inte svarade på vad jag sade, och dels innehöll mer av samma ofullständiga argumentation. Nu känns det lite som om allt för mycket tid har gått för att göra något åt saken. Red.]