Galla for real

Man drömmer så konstiga grejer när man är sjuk. Nattens feberdvalor innehöll både det ena och det andra. Det första jag minns är att jag träffade på en gammal klasskamrat. Vi satt vid någon slags bar eller dylikt och pratade; han berättade att han hade utbildat sig till frisör efter att inte ha vetat vad han skulle göra ett tag. Detta skapade två reaktioner hos mig. Den ena var att fråga om han kunde göra nått med mitt hår, den andra var att fråga om han var bög.

Det intressanta med bög-frågan var att jag skulle ha ställt den på ett sätt som antydde att alla alltid hade utgått från att han var bög, och att han nu var frisör skulle bara vara ett sätt att komma ut, så att säga.

Lite senare drömde/hallucinerade/föreställde jag (mig) att jag var och hälsade på min farfar på sjukhuset (samariterhemmet). Jag hade gitarren med mig, och sjöng en visa om honom och hans död (lite makabert att göra innan han är död kanske). I drömmen var visan så väldigt verklig. Jag kunde verkligen höra mig själv sjunga och spela, och jag vaknade ur just den dvaloperioden med en väldigt klar bild av hur låten gick. Tyvärr somnade jag snart om igen utan att memorera vare sig texten eller musiken någorlunda.

När jag sen vaknade på riktigt försökte jag komma ihåg ungefär hur det lät, men större delen av texten var försvunnen, och musiken blev bara en plankning av en Niklas Strömstedt-låt. Jobbigt.

För övrigt vill jag inte vara sjuk. Jag vill gå på fest ikväll, jag vill orka med att påbörja hemtentan under dagen, jag vill kunna andas genom näsan utan att låta som en jumbojet som startar.