Käre vän hur jag håller av dig
håller om dig
Vem kan som du stilla min törst
stilla mitt sinne
Vem kan som du värma min själ
värma min hand
Vid morgonen efter
eller kvällen före
Finns du alltid till hands
i min hand
fyller mig inifrån och ut med din arom
med din livsvätska
Var hade jag varit utan dig
min käre jarl av Grå
26 april 2009
25 april 2009
Sony Ericssons mobiler är ojämställda
Jag hade för ett ögonblick sedan anledning att skriva ordet svägerska i ett SMS, varpå jag upptäckte att min Sony Ericsson W890i redan från fabriken kan ordet svåger, men inte den kvinnliga varianten. Ju mer man vet...
27 mars 2009
Vikten av att anteckna
eller
En bortglömd dikt
(eller)?
Jag kom på mig själv med att le
Ursprungligen hade jag bara den raden. Den kom till mig en sen kväll i sängen, och de ack så väl avvägda rader som kom med den hade jag glömt bort när jag vaknade nästa morgon.
Någon dag senare satt jag på ett händelselöst seminarium och började skissa, trots att jag egentligen hade gett upp hoppet om att hitta de försvunna raderna:
Jag kröp ihop i sängen, och lämnade halva tom
Ville minnas känslan av att ge dig plats
tryckt upp mot väggen
av tvånget att inte tränga mig på
Och jag kom på mig själv med att le
En bortglömd dikt
(eller)?
Jag kom på mig själv med att le
Ursprungligen hade jag bara den raden. Den kom till mig en sen kväll i sängen, och de ack så väl avvägda rader som kom med den hade jag glömt bort när jag vaknade nästa morgon.
Någon dag senare satt jag på ett händelselöst seminarium och började skissa, trots att jag egentligen hade gett upp hoppet om att hitta de försvunna raderna:
Jag kröp ihop i sängen, och lämnade halva tom
Ville minnas känslan av att ge dig plats
tryckt upp mot väggen
av tvånget att inte tränga mig på
Och jag kom på mig själv med att le
19 mars 2009
Tystnadens lov
Jag gillar inte att dagstidningarna tror att de måste bli multimediala för att konkurrera på internet. När jag surfar in på DN.se för att läsa nyheter, är det för att jag vill läsa, inte behöva lyssna.
Jag vill själv styra exakt vad som kommer ur mina högtalare. Kanske har jag musik på, som jag skulle bli tvungen att pausa om jag vill titta på deras bristfälligt producerade och klippta intervju med någon författare. En intervju som deras säkert fullständigt kompetenta reporter hade kunnat återge i text, och som kanske rent av finns återgiven i text.
Kanske sitter jag inte ensam på mitt rum, och riskerar att störa andra personer om jag slår på något audiellt inslag.
Jag vill inte behöva slösa system- och bandbreddsresurser på att buffra en strömmad film, när allt det som sägs förmodligen kunde sammanfattas på ett par hundra ord som jag skulle hinna läsa på kortare tid än det tar för deras förmodligen Opera-fientliga flashspelare att buffra färdigt filmen. Jag har nämligen för vana att inte låta strömmade filmer starta förrän de är färdigbuffrade. Det är min erfarenhet att de flyter bättre då.
En tidning är en tidning. Ge mig text att läsa så jag kan skumma genom snabbt och se om det är intressant, istället för att binda upp mig minst två minuter per inslag, och dessutom inkräkta på min privata audiella sfär. Sluta låtsas att ni är några djävla TV-kanaler!
Jag vill själv styra exakt vad som kommer ur mina högtalare. Kanske har jag musik på, som jag skulle bli tvungen att pausa om jag vill titta på deras bristfälligt producerade och klippta intervju med någon författare. En intervju som deras säkert fullständigt kompetenta reporter hade kunnat återge i text, och som kanske rent av finns återgiven i text.
Kanske sitter jag inte ensam på mitt rum, och riskerar att störa andra personer om jag slår på något audiellt inslag.
Jag vill inte behöva slösa system- och bandbreddsresurser på att buffra en strömmad film, när allt det som sägs förmodligen kunde sammanfattas på ett par hundra ord som jag skulle hinna läsa på kortare tid än det tar för deras förmodligen Opera-fientliga flashspelare att buffra färdigt filmen. Jag har nämligen för vana att inte låta strömmade filmer starta förrän de är färdigbuffrade. Det är min erfarenhet att de flyter bättre då.
En tidning är en tidning. Ge mig text att läsa så jag kan skumma genom snabbt och se om det är intressant, istället för att binda upp mig minst två minuter per inslag, och dessutom inkräkta på min privata audiella sfär. Sluta låtsas att ni är några djävla TV-kanaler!
08 mars 2009
Dikten ryms mellan vardagen
Det är inte lätt att skriva
när man samtidigt ska leva
För att leva, kräver tid, energi, insats
för att få ut blott det som krävs
för att finnas.
Och likadant är det med dikten
Den kräver tid, energi, insats,
– och plats.
I brist på skrivdon skrev jag en gång
på en tipskupong
fast utan rim, denna nämnda gång.
Jag stal några blad och en engångspenna
klottrade mina rader mellan trycket,
på de vita ytor som fanns
på den plats som fanns.
Gjorde min insats,
investerade min energi och min tid
under en lunch, som ändå var förspilld
Och dikten rymdes i vardagen.
när man samtidigt ska leva
För att leva, kräver tid, energi, insats
för att få ut blott det som krävs
för att finnas.
Och likadant är det med dikten
Den kräver tid, energi, insats,
– och plats.
I brist på skrivdon skrev jag en gång
på en tipskupong
fast utan rim, denna nämnda gång.
Jag stal några blad och en engångspenna
klottrade mina rader mellan trycket,
på de vita ytor som fanns
på den plats som fanns.
Gjorde min insats,
investerade min energi och min tid
under en lunch, som ändå var förspilld
Och dikten rymdes i vardagen.
07 mars 2009
01 mars 2009
Ute eller inne? Vem vet, vem vet...
Jag vet inte riktigt vad det här är. Kanske är det ett socialt experiment. Kanske är det bara ett infall jag fick en dag. Kanske är det början på revolutionen (överdängare, tag er i akt!), kanske är det bara en fjärt i rymden. Hur som helst fann jag det hela oerhört roande när jag tittade till den så kallade gästboken just i dag.
07 februari 2009
Håller rödpennan i styr
Avdelningen språkliga tvångstankar:
Utanför köket i vår korridor står det en kundvagn från ICA som används som någon sorts allmänt skräpupplag. Mestadels slänger folk tomburkar och glasflaskor i den, men det händer att även fulla soppåsar hamnar där. Någon i korridoren uppskattar inte detta, eftersom påsarna blir stående och börjar lukta illa. Denna någon har skrivit en lapp och lagt i vagnen: "Inga sopor här! Lägg dom i containern på en gång!"
Varje gång jag går förbi kundvagnen på väg till eller från köket läser jag lappen, och varje gång kliar det något obeskrivligt i fingrarna. Jag vill vill vill vill(!) peta dit ett E!
Utanför köket i vår korridor står det en kundvagn från ICA som används som någon sorts allmänt skräpupplag. Mestadels slänger folk tomburkar och glasflaskor i den, men det händer att även fulla soppåsar hamnar där. Någon i korridoren uppskattar inte detta, eftersom påsarna blir stående och börjar lukta illa. Denna någon har skrivit en lapp och lagt i vagnen: "Inga sopor här! Lägg dom i containern på en gång!"
Varje gång jag går förbi kundvagnen på väg till eller från köket läser jag lappen, och varje gång kliar det något obeskrivligt i fingrarna. Jag vill vill vill vill(!) peta dit ett E!
11 december 2008
Jag får i alla fall åka hem snart
Jaha, då var man nästan färdig med praktiken. Tio veckor på en redaktion som en vanlig medarbetare – självständig, ansvarig, produktiv. Och vad har jag producerat?
* I runda slängar tio notisartade småtexter (under 1 000 tecken).
* Två bokanmälningar (likaledes mindre än 1 000 tecken styck).
* En längre artikel som är redigerad så långt bortom min ursprungliga text att jag faktiskt blir lite mörkrädd när jag begrundar min eventuella framtida karriär.
Detta är allt vad jag har åstadkommit på tio veckor. 50 arbetsdagar. 400 timmar. Den sammanlagda skrivtiden ligger troligen under en arbetsdag. Självklart får man ta med i beräkningarna att man ska hitta material, och fundera ut vad det egentligen är man ska skriva, formulera det, och så vidare. Men det känns ändå klent. Och det är till största delen mitt eget fel, även om det finns omständigheter att ta hänsyn till.
Tidningen kommer ut sex gånger om året, och det mesta materialet skrivs av frilansare av olika slag. Så det finns i utgångsläget inte så mycket för en skrivande praktikant att göra på heltid på redaktionen, om inte de fast anställda kommer på något för praktikanten att göra.
Men en mer driven person hade förstås bett om mer saker att göra än de få uppdrag som spontant föll på mig, hade kommit med entusiastiska egna uppslag, hade svängt ihop den längre artikeln på ett par veckor och raskt föreslagit en ny idé. Men jag är inte den som ber om mer att göra, när ingen överordnad verkar klaga på min effektivitet eller produktionsmängd. Det tycks inte ligga för mig, trots att jag vet att varje enskild uppgift hade klarats av snabbare om jade hade större press på mig själv.
Istället gör jag det lilla som ombeds mig, och försöker resten av tiden se ut som jag har något att göra. Lika mycket för att lura omgivningen som för att lura mig själv.
* I runda slängar tio notisartade småtexter (under 1 000 tecken).
* Två bokanmälningar (likaledes mindre än 1 000 tecken styck).
* En längre artikel som är redigerad så långt bortom min ursprungliga text att jag faktiskt blir lite mörkrädd när jag begrundar min eventuella framtida karriär.
Detta är allt vad jag har åstadkommit på tio veckor. 50 arbetsdagar. 400 timmar. Den sammanlagda skrivtiden ligger troligen under en arbetsdag. Självklart får man ta med i beräkningarna att man ska hitta material, och fundera ut vad det egentligen är man ska skriva, formulera det, och så vidare. Men det känns ändå klent. Och det är till största delen mitt eget fel, även om det finns omständigheter att ta hänsyn till.
Tidningen kommer ut sex gånger om året, och det mesta materialet skrivs av frilansare av olika slag. Så det finns i utgångsläget inte så mycket för en skrivande praktikant att göra på heltid på redaktionen, om inte de fast anställda kommer på något för praktikanten att göra.
Men en mer driven person hade förstås bett om mer saker att göra än de få uppdrag som spontant föll på mig, hade kommit med entusiastiska egna uppslag, hade svängt ihop den längre artikeln på ett par veckor och raskt föreslagit en ny idé. Men jag är inte den som ber om mer att göra, när ingen överordnad verkar klaga på min effektivitet eller produktionsmängd. Det tycks inte ligga för mig, trots att jag vet att varje enskild uppgift hade klarats av snabbare om jade hade större press på mig själv.
Istället gör jag det lilla som ombeds mig, och försöker resten av tiden se ut som jag har något att göra. Lika mycket för att lura omgivningen som för att lura mig själv.
08 december 2008
Tankar om ett litet streck
Tankstrecket är en intressant liten gynnare. Liksom de äkta citationstecknen ( ’’ ) och apostrofen ( ’ ) finns det egentligen inte på tangentbordet på en vanlig dator. Där finns bara bindestrecket ( - ). Tankstrecket är en smula längre (det finns mycket tydliga regler för hur långa de olika strecken ska vara i förhållande till varandra, och det finns ytterligare fler streck. Rekommenderar Wikipedia), och används som svag interpunktion – till exempel kring inskjutna tankar – eller som pratminus.
– Tankstrecket är ett viktigt tecken, och bör inte slarvas med, sade Blogg-Daniel.
(Här har jag för första gången använt mig av html-koden för indrag. Den ser ut så här: . Jag har använt tre stycken indrag)
Liksom de äkta citationstecknen (de är sneda!) får tankstrecket ofta stå tillbaka på internet, eftersom vi nästan alltid skriver direkt i textrutor i webbläsaren, där det inte finns någon smart kod som kan känna av när du ska ha ett tankstreck istället för bindestreck. I de flesta ordbehandlare sker det som bekant automatiskt. Där omvandlas [mellanslag] [bindestreck] [mellanslag] automatiskt till [mellanslag] [tankstreck] [mellanslag]. Och likaledes räknar Word eller OpenOffice ut att de där tumtecknen vi skriver hela tiden ( " ), egentligen ska vara citationstecken ( ” ).
Det finns dock sätt att producera äkta tankstreck och citationstecken även utan ordbehandlare. Till exempel kan man nyttja unicode-koder. I Windows håller man då inne [alt] och trycker in en serie siffror – för tankstrecket är koden 2013. Eftersom det kan vara knöligt att memorera, och dessutom föga praktiskt även för bara ett fåtal tecken, rekommenderar jag här att man skaffar en dator med OSX på, så är det bara att trycka [alt]+[-], så uppstår ett [ – ], oavsett program man skriver i. Äkta snedställda citationstecken är lika lätta att hitta: [alt]+[m] producerar ett enkelt (även kallad apostrof), och det är bara att trycka dit ännu ett för att få ett dubbelt citationstecken.
(Här upptäcker jag ett problem till. Citationstecknet i slutet av andra stycket är kopierat från ett äkta citationstecken skapat av NeoOffice, medan det i det första stycket är kopierat från fulvarianten med två inmatningar av [alt]+[m]. I NeoOffice och Times New Roman ser de identiska ut, här är det senare lite tätare satt, och när jag redigerar texten i Courier är skillnaden ännu större.)
Härom veckan lade jag upp en liten skärmdump på ett förlupet bindestreck i en text från DNs ledarsida. Där rörde det sig förmodligen om att texten i pappersutgåva hade ett smalare utrymme, och ordet därför avstavats (troligen automatiskt dessutom). När sedan texten skulle ut på nätet kopierade man helt sonika pappersversionen, och klistrade in i textrutan.
I dag publicerar de Jean-Marie Gustave Le Clézios Nobelföreläsning, och ännu en gång spökar teknologin. Det som på Svenska akademiens hemsida är tankstreck, har på DNs hemsida byts ut mot detta: ý. Om det bara fanns något enstaka tankstreck i texten hade det väl inte varit så illa, men Le Clézio strör instick och halvparenteser omkring sig. Detta gör DNs upplaga av texten tämligen svårläst, och dessutom otjänlig för utskrift, eftersom även den skrivarvänliga texten (som använder ett annat typsnitt) plågas av dessa ý.
Jag rekommenderar således antingen Svenska akademiens egen hemsida, eller SvD:s nätupplaga.
Härmed inte menat att medvetet klanka ned på just DN, det råkar bara vara den tidnings hemsida (sic!) jag besöker oftast, och därför den jag har flest exempel på kass typografi från.
– Tankstrecket är ett viktigt tecken, och bör inte slarvas med, sade Blogg-Daniel.
(Här har jag för första gången använt mig av html-koden för indrag. Den ser ut så här: . Jag har använt tre stycken indrag)
Liksom de äkta citationstecknen (de är sneda!) får tankstrecket ofta stå tillbaka på internet, eftersom vi nästan alltid skriver direkt i textrutor i webbläsaren, där det inte finns någon smart kod som kan känna av när du ska ha ett tankstreck istället för bindestreck. I de flesta ordbehandlare sker det som bekant automatiskt. Där omvandlas [mellanslag] [bindestreck] [mellanslag] automatiskt till [mellanslag] [tankstreck] [mellanslag]. Och likaledes räknar Word eller OpenOffice ut att de där tumtecknen vi skriver hela tiden ( " ), egentligen ska vara citationstecken ( ” ).
Det finns dock sätt att producera äkta tankstreck och citationstecken även utan ordbehandlare. Till exempel kan man nyttja unicode-koder. I Windows håller man då inne [alt] och trycker in en serie siffror – för tankstrecket är koden 2013. Eftersom det kan vara knöligt att memorera, och dessutom föga praktiskt även för bara ett fåtal tecken, rekommenderar jag här att man skaffar en dator med OSX på, så är det bara att trycka [alt]+[-], så uppstår ett [ – ], oavsett program man skriver i. Äkta snedställda citationstecken är lika lätta att hitta: [alt]+[m] producerar ett enkelt (även kallad apostrof), och det är bara att trycka dit ännu ett för att få ett dubbelt citationstecken.
(Här upptäcker jag ett problem till. Citationstecknet i slutet av andra stycket är kopierat från ett äkta citationstecken skapat av NeoOffice, medan det i det första stycket är kopierat från fulvarianten med två inmatningar av [alt]+[m]. I NeoOffice och Times New Roman ser de identiska ut, här är det senare lite tätare satt, och när jag redigerar texten i Courier är skillnaden ännu större.)
Härom veckan lade jag upp en liten skärmdump på ett förlupet bindestreck i en text från DNs ledarsida. Där rörde det sig förmodligen om att texten i pappersutgåva hade ett smalare utrymme, och ordet därför avstavats (troligen automatiskt dessutom). När sedan texten skulle ut på nätet kopierade man helt sonika pappersversionen, och klistrade in i textrutan.
I dag publicerar de Jean-Marie Gustave Le Clézios Nobelföreläsning, och ännu en gång spökar teknologin. Det som på Svenska akademiens hemsida är tankstreck, har på DNs hemsida byts ut mot detta: ý. Om det bara fanns något enstaka tankstreck i texten hade det väl inte varit så illa, men Le Clézio strör instick och halvparenteser omkring sig. Detta gör DNs upplaga av texten tämligen svårläst, och dessutom otjänlig för utskrift, eftersom även den skrivarvänliga texten (som använder ett annat typsnitt) plågas av dessa ý.
Jag rekommenderar således antingen Svenska akademiens egen hemsida, eller SvD:s nätupplaga.
Härmed inte menat att medvetet klanka ned på just DN, det råkar bara vara den tidnings hemsida (sic!) jag besöker oftast, och därför den jag har flest exempel på kass typografi från.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
