Dikten ryms mellan vardagen

Det är inte lätt att skriva
när man samtidigt ska leva

För att leva, kräver tid, energi, insats
för att få ut blott det som krävs
för att finnas.

Och likadant är det med dikten
Den kräver tid, energi, insats,
– och plats.

I brist på skrivdon skrev jag en gång
på en tipskupong
fast utan rim, denna nämnda gång.

Jag stal några blad och en engångspenna
klottrade mina rader mellan trycket,
på de vita ytor som fanns
på den plats som fanns.

Gjorde min insats,
investerade min energi och min tid
under en lunch, som ändå var förspilld

Och dikten rymdes i vardagen.