Von Aalids första epistlar

Där han reflekterar över sakernas ordning först tvenne gånger under natten, och sedan i dagsens avslöjande ljus.


Så länge hoppet lever

Så länge hoppet lever
lever också illusionen
Illusionen om att allting är okej
Illusionen om att det inte är så viktigt
Illusionen om att man kan både ha och mista
Självklart hellre ha
men mister man –
det må väl vara hänt

Med hoppet krossas även illusionen
Först när hoppet dör så ser man
Ser att det inte är okej
Ser att det allt är djävligt viktigt
Ser vad mista faktiskt innebar
Inget hellre än ha!
Och mister man –
det fick ju inte hända

I dag dog hoppet
Och med det min illusion
Verkligheten är inte lika förlåtande

I ren protest låter han, för första gången sedan sin ankomst, bli att borsta tänderna på kvällen. Varför ens försöka, när inte ens illusionen återstår?


Kom mörker

Och till slut kom mörkret. Som en svans, ett bihang, ett tillbehör till verkligheten.

Kom mörker
Slut in mig
Låt mig bo i dig
Låt mig gömma mig i dig
I dig kan jag gömma mig för världen
För världen verkar inte
vilja ha med mig att göra
Och i mörkret behöver inte
jag ha med den att göra.

Kom mörker,
Kom
Kom mörker,
Kom


Den nya dagens ljus

Den nya dagens ljus
ger en ny ton åt din hy
Den nya dagens ljus
är mörkare än förr
men klarare än då.
En dimma tycks ha lyft
en annan sänkt sig över

Väck med blåa dunster
Och in med gråa bankar

Månne solen finns där bakom?