Känslokyla

Det är inte kallt på rummet, så mycket vet jag, men något är det. Håret på underarmarna står upp och jag hackar närmast tänder. Magen konsternerar också.


Your coyness kills me
kills me inside
If only you knew
The giggles and the tickles
The innocence on your face
The contrast I know it holds
against what's in your heart
The constantly growing lies,
the one you tell, for fun
and the one I build, for a shield
One unknowing, the other
knowing, but no less foolish
The truth would set me free
but the truth would also kill us
Of this I'm sure, so I let you play,
and I play along