Billig igenkänning är ett enkelt, och oftast klumpigt journalistiskt knep. Man inför i en artikel ett element som ska få ämnet att kännas som det ligger närmare läsarna än det egentligen gör. Oftast genom att dra någon sorts koppling till Sverige (i riksmedia, i lokalmedia dras kopplingen så klart till hembygden).
Ett strålande exempel på detta ser vi i denna artikel på DN.se (som vanligt har jag inte valt ut DN för att klanka ned på dem, utan exemplet kommer därifrån för att det är den tidning jag läser). Artikeln handlar om att polisen i Azerbajdzjan ska ha förhört människor som röstade på Armeniens bidrag i Eurovisionschlagerfestivalen i våras. Detta därför att de två länderna sedan länge ligger i konflikt med varandra.
Vad har då Arash med detta att göra frågar sig vän av ordning. Jo, han var med och sjöng Aerbajdzjans bidrag tillsammans med en inhemsk sångerska. Punkt. Slut på stycket. Blankrad. Byline. End. Of. Story.
Det är det absolut enda han har med saken att göra. Han uttalar sig inte i frågan för "DN.se har via Warner Music sökt Arash för en kommentar", vilket betyder att DN har skickat ett mejl och inte fått något svar. Det hedrar både Warner Music och Arash att de ännu inte uttalat sig.
Ändå väljer DN.se att illustrera så väl länkpuffen
som själva artikeln med bilder på Arash och hans duettpartner.
DN avslöjar dock sig själva i mitten av artikeln genom den synnerligen sökta formuleringen: "Mitt i dispyten hamnar på sätt och vis svenske Arash som representerade Azerbajdzjan under årets tävling i Moskva."
"På sätt och vis"? Kom igen! Bättre än så kan du nog, Jenny Stiernstedt, och kan du inte det borde det vara en tydlig varningssignal. Släpp Arash-vinkeln! Den har inget där att göra, och är bara till för att skapa lite billig igenkänning. Onödigt, och i det här fallet ypperligt fånigt eftersom Arash varken är inblandad eller någon större (läs medialt intressant) kändis i Sverige.
20 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar