Alla fånars afton

Valborgsmässoafton har kommit och gått, och jag mår förmodligen bättre än genomsnittet av Uppsalas studenter idag. Detta för att jag på grund av en humördal valde att dra hem rätt tidigt. Hade gärna suttit kvar hos Mattias och supit några timmar till med bara musik och skitprat, men på två blir det lätt trist i längden, och jag var inte på humör för utgång, så jag var hemma vid nio tio-tiden (tror jag). Lite trist kan tyckas, men jag är övertygad om att det var rätt val.

Nåja, jag såg i alla fall The Junction spela på Borgarhemmets tak (och om jag bara iddes skulle jag lägga in ett foto på det här), och insåg att jag ska vara glad att jag inte ens tänkte tanken att ta mig in på nån champagnegalopp. Var inne på Snerikes efteråt, och fan vad snuskigt det var där. Fuktigt, blött på golven, sur stank över allt och alla man kom i kontakt med hade ett lager av klibb och äckel (söt champagne blandad med diverse kroppsvätskor) på hela kroppen.

Efter att ha letat upp Markus och konstaterat att hans tillstånd var som det var och brukar, bar det hem till Mattias för att fylla på hans spritreserver, och där tog den verkliga galenskapen vid. Skåda effekterna av en "ensam" människa (Mattias är på toa), lite sprit, och Beatles på stereon. Ren dårskap I tells ya' (ca 11 meg, wmv) [filen har p.g.a. inaktivitet raderats av Rapidshare, red.].

Därefter rullade jag hemåt på min cykel genom Uppsalaaftonen.

Skrev en text när jag kom hem, men den är fullständigt avhängig av att den framförs "musikaliskt", så den får vänta tills jag vet om jag överhuvudtaget kan spela in den ordentligt (alldeles utöver det faktum att jag var full när jag skrev den, alltid farligt).

Nu borde jag ta tag i Voltaires "Candide eller optimismen", men fan om jag ids.